Mitt liv som disträ Statistics
Blue = Måns Svensson
Green = Katarina Berlin
En gång såg jag....eller va? Förresten, var la jag vispen? Den som jag fick i present när jag fyllde nåt. Eh, pannkakssmeten ja, den borde man kanske.....ha gjort för nu är jag hungrig och så. Det var väl därför som som jag från första början hamnade här i köket, kanske. Konstigt att jag har pannlampan på mig, för den borde jag väl inte behöva? Vad är klockan egentligen? Oj kvart över tre! Då skulle...eller vänta dags för kaffe, hög tid faktiskt. Jag minns en gång när linoleummattan sprack upp i stora sjok och man kunde ana ett djupt schakt ner i underjorden, obehagligt faktiskt, om man inte upplevt det själv så är det faktiskt så! Nu vill jag passa på att nämna Danmarks nationalanrättning, det är ju nämligen så att jag har lång erfarenhet av kokt tunga och svårsmälta rotfrukter. Godnatt! Oj, vad sa jag? Nu undrar jag hur fan det här ska sluta. Vem riktar jag detta tal till, förutom mig själv. Läge oklart. Jaha ja. Om jag skulle ta och fortsätta med mina memoarer då... jag kommer från början ifrån Flen men mamma är född i Pålsboda och på den vägen är det alltså vägen från Pålsbåda till Flen.....eller PålsBODA menar jag förstås. Ursäkta! Exakt! I Pålsboda är det ju ....kul. Eller? Jag tror förresten att jag behöver gå på toa nu, eller möjligen något annat. Hmm. Danmark? Varför kom jag att tänka på detta platta lilla land? Kan det vara för att min Wettextrasa blev blev sådär skrynklig efter att jag torkat upp en flaska gammeldansk som som råkat välta ut? Och att jag på förekommen anledning drog i med en sån riktigt rejäl jävla fulsup på Vodka och MCPA. Shit vicken grej! Man baxnar. Förresten var det rätt roligt den gången som Ragnar snubblade och for rakt ner i sufletten på farsans gamla Citroën . Det var den sjätte april 1994 inte särskilt längesen alltså, hursomhelst, när farsan hittade honom fastklämd blev han inte särskilt bekymrad alls eftersom Ragnar ju var känd som ovanligt smidig och smärt. Det var han också. Faktum är att när man utsåg honom till årets smidigaste man 1995 var det många som trodde att det skulle stiga honom åt huvudet och så blev det faktiskt. Han började klä sig utmanande och målade självförhärligande bilder på det stora båthus som låg nere vid den dyiga och mer eller mindre igenväxta insjö som var belägen intill stranden. Jo, stranden låg faktiskt bredvid sjön, det kan tyckas lite egendomligt men det historien bakom det är lite speciell det kommer sig av att en misslyckad utdikning på 1890-talet resulterade i i att fin åkermark spolades bort och att förhållandet mellan strand och blev som förbytt. I efterdyningarna av den föregående, totalt ogrammatiska meningen sviktar nu hela historien. Tillbaka till början, eller kanske till slutet? Ja, ok.
|
|
|