Statistics

   Få grötskålar förtjänar ett särskilt kassaskåp. Blotta tanken är löjeväckande när det handlar om sådana vardagliga och billiga föremål. Ändå har du en sådan vardaglig artefakt bakom lås, bom och regel. Även din bror har en - ja faktiskt samma - skål bak liknande försegling de veckor han lånar den: det ligger ju i familjen att låta grötskålar gå runt.




Jag glömde en skål i veckan på mellanstadiet. Det hade åtminstone inledningsvis gått bra men då skåltillgången begränsades av ekonomiska skäl, beslöt jag hoppa av skolan. Då fick jag ju emellertid inte längre träffa den utmärkte skållangaren Tjabbe Kvartsgnu, en säregen individ som allt sedan sin tid i kungliga flottan varit närmast kriminellt begiven på stöld.
Han brukade hälla upp sötsliskiga krämer i skålar  och hämningslöst sleva i sig sagda delikatesser. Vi barn brukade  storögt titta på tills lill-Tjorven svalt ihjäl (det fanns alltid en lill-Tjorven med i gänget, gärna en mager schnauzer med stapplande uppsyn och hålögd tillgivenhet alldeles oavsett vilka hårresande lidanden den tvingades utstå enkom för traditionens fortlevnads skull) och lystra när den drog sin sista suck medan Tjabbe hånfullt rapade och slängde skålen i väggen. Såna var vi. När jag tänker på den tiden blir jag nästan arg, för jag fick aldrig veta var skålarna gömdes. Inte förrän i torsdags.

Gunnar Skarpskytt var en munter man med tolv Margarethe-skålar i åtanke när han
helt oförhappandes snubblade och glömde dem. Det gjorde honom ingen större skada, eftersom vilken flink karl som helst kunde spjälka hans egenproducerade sockerarter utan amylas. Nyttigt, det!

Samtidigt, under en bänk som av någon anledning berövats sin "Nymålat"-skylt, smörjer en herre sitt krås med en väl tilltagen Biff Bearnaise och billig Beaujolaise. Han läser ett brev som han nålat  fast i sin vänstra rockärm, postat en gång till sig själv men ångrat och istället lämnat på en filt i Madrid. Hoppet lämnar honom varje torsdag; det är nämligen då underhållsbidraget ska skickas och alla andra bidrag tas emot. Ex-hustrun Grynhilda har under allt mer vidlyftiga levnadsvanor blivit dyr i drift, men till yttermera visso kommer det ekonomiska läget förvärras än mera när nått brevets slut blir vad han gjort. Då lär han tappa både insikten om den nära förestående undergången och den moraliska segern som följer.
"Perkele!", kommer han att vråla, varefter han gömmer tre skålar i kalsongerna. Då rusar han troligen iväg, vart är lika oklart som varför, när och hur. Det enda vi kan veta är att det kommer att bli uppenbart på skolans julavslutning,


Då blir det bra så här.