| Mitt sämsta glöggrecept Statistics
Blue = Måns Svensson
Green = Mårten Lind
Red = Anders Bylund
Endast långvarig utprovning av all världens rödviner kan utmynna i en världsomspännande missuppfattning (en pandelusion) av tredje graden i stil med den vandringssägen som än idag förs vidare mellan blinda kryddsamlare vid Stureplan. Vi pratar naturligtvis om den sedelärande moralkakan om tysken, gårdfarihandlaren och August Strindberg. Svintyska Spätburgunder-varianter har på goda grunder under senare tid visat sig vara väl så intetsägande som originalet men bytt färgen på pin kiv flera gånger. När en så uppburen man som Holger Granat tappar rösten förstår man att något alldeles ovanligt hänt.
Nu till glöggen!
Vi börjar med ett halvrör ren sprit. Med "ren" menar vi djuret. Fermenterad nordisk hjort slår såväl stora anhopningar av diverse destillat på maltmäsk och kallpressad röd larvklubba som mer konventionell alkohol i stil med överjäst julmust och näsborrefräst ättika. Renspriten smakar allra bäst om den används till att rengöra motorblocket på en Saab 95 tillverkad innan 1977 men efter 2003, och sedan filtreras genom en rutig limpa som man bultar sig i pannan med tills lymfan gör sig påmärkt. Glöm sedan inte att äta motorblocket med senap och rikligt med rostade pelargoner i strumporna på påsk.
Vidare till kryddblandningen. Vi förutsätter att tillgång till outspädd björksirap i lut är god, hinkvis med kemiskt ren capsaicin medelgod samt förmågan att uppskatta kvantiteter med ögonmått skaplig. Sålunda höftar vi till det med ett par stop av det andra uppslammat i hjorthornssalt och trolldeg, häller sedan detta sakta, sakta rätt ner i brallorna, springer bort till korvkiosken eller annat lämpligt lokalt snabbmatställe och stjäl därvarande näringsidkares benbeklädnad. Först då är det läge att tänka igenom hur vi sedan överför sörjan till ordentliga lagringsfat, helst medan vi filmar hur ett par lemurer bryter bröd med Tage Danielssons imaginära kvartsfaster Gunlög Danielsson med våra mobiltelefoner från Mellersta Grumsbotten. Annars blir det svårt att få ihop historien i slutet!
Ja, och sen blästrar vi givetvis eländet. I Råd och Rön tipsas det i februarinumret om Black and Deckers mycket sålda variant, GloggBlaster 3000, men ett enkelriktat verktyg av den typen riskerar att ligga oanvänt under diskbänken när mer komplicerade sysslor än glöggkryddning står på schemat. Skulle man ampert föreslå ett vidlyftigare verktyg så kunde man lätt fastna i någon vindlande utläggning av irrelevant natur, men sådant sysslar vi inte med på den här nivån. Låt efter låt skrevs i många herrans år om detta konundrum, mestadels av personer gömda bakom pseudonymer. Ja jävlar.
Glöggen hälles i speciellt byggda termosar av papp, gyttja och... ja mest gyttja egentligen. Pappen fyller mest en dekorativ funktion medans gyttjan är det medium som allra bäst fullbordar glöggens inneboende potential att utveckla sig. Så gör man här i Norrland!
Ja, det är inte världens bästa recept!
|
|
Diskutera
Mitt sämsta glöggrecept
Mårten Lind
2013-09-11, 12:40:50
Nä, det blev mest eländigt. Jag antar att byxfiltreringen också ingår i receptet. Varför man prompt måste knycka en korvgubbes brallor efteråt är dock oklart. Oklart är dessutom bara förnamnet på resonemanget i det inledande stycket.
Detta behandlar en känd sedelärande moralkaka vilken här avslöjas (helt utan bevisföring) som en missuppfattning, och uppenbarligen en så grav sådan att den endast kan uppstå om man är extremt alkoholiserad. Med tanke på hur oerhört begränsat berättandet av sägnen är idag (huvudsakligen av blinda kryddsamlare vid Stureplan) är det märkligt att sådan energi lagts ner på detta, men man har likväl varit grundlig nog att även behandla den tyska varianten av sägnen, och funnit att den också är intetsägande men att den åtminstone har bytt färg några gånger. Som avslutning och enda tillstymmelse till bevis för hela resonemanget hävdas det att själve Holger Granat tappat rösten, antagligen till följd av sägnen på något vis, och att det i sig är något högst anmärkningsvärt.
Anders Bylund
2013-09-10, 11:05:54
Inte särskilt långt; ej heller särskilt drickbart.
Måns Svensson
2013-09-10, 08:25:50
Om man rensar bort all ovidkommande information och underliga förslag på sidoaktiviteter, så är själva receptet inte så långt. Man börjar med ett halvrör sprit på fermenterad ren, vilken man rengjort motorblocket på en Saab 95 med. Därefter filtrerar man vätskan genom en rutig limpa. Sedan gör man en kryddblandning av oklara kvantiteter björksirap i lut och kemiskt ren capsaicin, som man sedan slammar upp ett par stop av i hjorthornssalt och trolldeg. Sedan ska man tänka igenom hur man kan få ner resultatet i lagringsfat, men tydligen inte göra detta. Istället ska man blästra glöggen. Därefter är det klart och glöggen överförs till speciella termosar av papp och gyttja, i vilka tydligen brygden ska lagras en icke närmare specificerad tidsrymd, då särskilt gyttjan ska göra sitt till för att utveckla smaken.
| |
