Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
På äventyr i Östländerna

Statistics


Blue = Mårten Lind
Green = Måns Svensson
Red = Anders Bylund

   Horisontens tunna band kunde anas bortom tunnans horisontella band, om man sneglade över kanten. Rudolf suckade dystert. Hans val av farkost hade verkat rimligt tills tunnlocket föll av en halvmeter från startpunkten, vilken aldrig kändes som att han kommit till rätt ställe.
Vid älvstranden hörde
han förra meningen kritiseras för oskönt missbruk av grammatiska regler och praxis. Den som förde koll på Rudolfs mumlanden från land förde anteckningar i en liten papyrusrulle och var egyptolog. På grund av dåliga val i livet hade han rentav doktorerat i mykologi men sökt sig till teaterscenen, vilket dock omedelbart ledde till arbetsförmedlingen med uttryckliga förbud mot att någonsin söka jobb. Alltså stod han nu här och antecknade en främlings mummel ur en tunna med en stark  silldoft. Hans verktyg, förutom papyrusrullen, var en liten syl och en pocketupplaga av en liten handledning i konsten  -- nej, vetenskapen! -- att kratsa ner läslig skrift med små medel på nolltid utan bläck, blyerts eller något som helst färgmedel tillhanda. Den boken hade ironiskt nog tryckts i bäckvatten på skoj alldeles nyligen och var därför helt oläslig. Alltså stod egyptologen nu och svor över sin olycka medan Rudolf guppande flöt i strandkanten. "Hej!" saluterade han sin okände livstecknare och viftade så gott han kunde med sitt enda medförda paraply, vilket dock blåste bort i parti och minut. Så även denna näranog vindstilla onsdag, vilket i sin orimlighet framstod som ohemult stormig jämte andra dagar då den totala stiltjen kvävde själva själen i vinpinad by. Paraplyet föll ömkligt till marken, strax for det upp igen och sen blev det repris på detta tills vädret slog om.
Rudolf och hans
levnadstecknare hade dock vid det laget rest vidare till en liten ankdamm, där de funnit sinnesfrid och en bänk på vilken de kunnat placera varandra.
"Hörrö Rudolf
", sa Rudolf till sig själv, "är  jag lika barsk som när du pratade med mig härom sistens?"
"Tja,"
blev ofta svaret, "det är jag inte helt säker på att du utgå ifrån. Fråntagen vänstra pannloben, perkele!" Och vad som var säkert var en manlig segerdans!

Hur kom det
sig att allt detta undgick krönikörerna, hävdatecknarna och historieskrivarna, frågar nu ni.  Men då får det faktiskt vara nog. Hur ouppmärksam får man vara som läsare? Det ska inte behöva handla om lönnmord och drakattacker i parti och minut! Ibland borde det räcka ungefär såhär.   

  

Diskutera
På äventyr i Östländerna

Mårten Lind
2013-08-26, 20:35:24
Ajaj, andnöd ... Jag vill dessutom minnas att jag tyckte den var rätt bra i början. Första meningen är ju tex briljant.

Måns Svensson
2013-08-26, 09:54:57
En man vid namn Rudolf sitter i en tunna som flyter i någon sorts vattensamling. På stranden står en för honom okänd, icke namngiven person som för protokoll över vad Rudolf mumlar om. En redogörelse för denna persons ganska brokiga bakgrund samt skrivutrustning tar sedan upp en tämligen stor del av denna korta berättelse. Rudolf får syn på sin levnadstecknare och ropar glatt till honom och viftar med sitt paraply. Paraplyet blåser dock bort, trots att det är vindstilla. Det faller därför till marken, far sedan upp igen, sedan ner igen etc. tills vädret slår om. Då detta väderomslag inträffar, har dock Rudolf och levnadstecknaren redan tillsammans rest till en ankdamm där de placerat varandra på en bänk. Det enda som verkar hända där att Rudolf frågar sig själv om han fortfarande är barsk. Tydligen ställer han denna fråga flera gånger, eftersom vi får veta vilket svar han ofta gav. Sedan gör någon, antagligen Rudolf, en manlig segerdans. Därefter blir det nytt stycke och den som läser det här eländet blir pådyvlad en frågeställning som man sen blir utskälld för.

Mårten Lind
2013-08-19, 21:37:46
Den drog vi ur sladden på.

Administrator: Anders Bylund