Pikanta detaljer, del IV: Brandskattningen av Visby Statistics
Blue = Anders Bylund
Green = Mårten Lind
Red = Måns Svensson
Historiker tvista ännu om den där förbannade holmen i Östersjön. Att de som bor där verkar förtjusta i stenmurar och raukar är uppenbart för alla. En del andra saker är mindre välkända:
* Traktens minst populära fåraherde heter Nicolaus och har sedan 1974 plågat sin omgivning med a capellaversioner av Led mina får hem åt mig. Alla försök att få honom att sluta har misslyckats. Guldskivan hans återgivningar har renderat har kallats "det mest osannolika som vanligt" av Expressens Hassan Skedvall fyra gånger i rad.
* Sockerbruket utanför Burgsvik är nergrävt och bortglömt. Vid konkursförrättningen såldes sockret med praktförlust till en viss Valdemar Atterdeg, som kommenterade affären på tyska och deporterades till Fårö, där samtidigt en dansk turistskara vallades runt av håglösa högskolestudenter. Även de glömdes mangrant, så det var inte egendomligt att Valdemar ostört kunde omvända vad som återstod av Burgsvik till Danskien eller vad det nu var han kallade det.
* Det var en lördag i april och De Badande Wännerna hade som vanligt satt sig i Stadsbadets bredaste bassäng med söndagsstassen på. "Den torkar tills eftermiddagsgroggen", hade sällskapets tongivande medlem Torkel Barsk insisterat. Men han hade fel, ty samtliga stasser var i princip drypande då kvällens martinis hälldes upp. "Attans! Blöta kläder till spriten! Pikant!"
|
|
|