Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Påsar vi glömt

Statistics


Blue = Anders Bylund
Green = Mårten Lind
Red = Måns Svensson

   "Stoppa mig!...full av rabattvaror," ljöd en klatschig reklamslogan för plastkassar under den strålande brittsommaren 1971. Det som annars lätt kunde ha låtit som en usel replik ur en konservatorskomedi låg precis rätt i tiden. Aldrig förr hade Medelsvensken varit så oerhört mottaglig för krystade putslustigheter och "vändningar" av typen gubbe kommer hem, får nubbe och smisk, som just nämna slogan. Emellertid är det på sin plats att påpeka hur plastpåsarna ersatte en numera bortglömd marknadsföringsstrategi, vilken i runda tal omsatte minst 45 miljoner om dagen när det begav sig. I en bytesbaserad ekonomi tappar man gärna greppet ibland och här kommer man osökt att tänka på jutesäckar som ett fint exempel. Under folkvandringstid utgjorde denna säcktyp ett värdefullt handelsgods, lite extra nyttigt och snyggt som få andra lösa varor och därtill unikt eftersom det gick att nyttja som segel om det knep. Utvecklingen var dock invecklad och innefattade bland annat en tydlig avveckling av Mecklenburgs telefonväxel. Veckorevyns vikarierande väckelseprost, Vicke Jonsson, skrek som ett rallydäck: "Mera jute, för det är så mysigt!", men det var förstås kod för en mer ambitiös satsning på nåt alldeles ointressant. Anledningen till att nämna honom lär du inte få grepp om, din fan. Oformligt pösande ut över byxlinningen liknade Vicke mera en övergiven godtemplare med ämnesomsättningsproblem än en undernärd och utblottad backstugusittare vars torftiga ranson knappt ens kunde livnära en person utan behov av föda. En sjögrässäck hade lätt rymt, men jutesäckar kedjades rutinmässigt fast med all den yrkesskicklighet Vickes inhyrda hantlangare besatt.
"Mera
jute, för det är så bra", var ett av de mer inspirerade försöken att nydana det gamla uttrycket. Andra, mindre lyckade försök rimmade ofta på "storstrut" eller"minidisco i skolmatsalen 18-20 fredag", men det fanns även varianter som kittlade hjärnbarken mer effektivt: "Res till solen i Gusum!", "Dra snett åt sidan tills det värker!" och "Tappa vikt! Drick ister nu!"  var några av de minst stötande försöken. Sämre än så blev det med exponentiell hastighet när Vicke med hela den pompösa inkompetens hans enorma kroppshydda kunde uppfostra vrålade: "Städkväll på Domus nu på lördag!", varefter han föll handlöst genom den vekt byggda talarstolen och slog ihjäl sig. "Oansvarigt!" hette det i pressen. Det rättsliga efterspelet gav dock vid närmare granskning väldigt många goda skratt och allmän förbrödring, ironiskt nog lördagskvällar på Domus med bingo och kaffe. Bingomästare Tord "Hjul-Hjalle" Hjalmarsson kunde till allmän förtjusning jonglera jutesäckar och myntpungar tills applådåskorna dånade i fönsterrutor och allehanda andra föremål med benägenhet att samla samt organisera mindre prylar med benägenhet att vibrera högljutt och olycksbådande. Så utstuderat iscensatt hade Roliga Timmen inte varit på ett tag.

Med detta
, som det kan tyckas, något uppstudsiga utspel i lokalpressen lades grunden till den stora tvåliterspåse-karnevalen 1990. Detta evenemang, som gått till historien som sämst i mannaminne förutom fyra andra, var inte bara utomordentligt och förskräckande enahanda i sin slätstrukna monotoni, utan dessutom så ofattbart fokuserat att mötesdelegaterna tilldelades tvåliterspåsar och en uppmaning att dra dessa över sina respektive huvuden för att ära och hylla själva luften och livet, samt sedan rusa kors och tvärs över en lerig rugbyplan där Sydafrikas Springboks metodiskt manglade tvätt.

Dock är de flesta bedömmare
, felstavade eller ej, benägna att tillerkänna Domusbutikens centrala roll i traktens uppsättning av "Domus och Remulus", en skrämmande långrandig historia som vi inte rekommenderar till någon, någonsin. Här är manus i sin helhet:
 

DOMUS OCH REMULUS

Första akten


Bakgård
. Tystnad. Kvällning.

REMULUS
in från vänster.
 

REMULUS: Staden sover.

DOMUS vacklar in från höger.
REMULUS:
Allt är tyst. Jag ska gå här fram och tillbaka.
DOMUS faller
.

Andra akten

Slumkvarteren
i Padua. I ett gatuhörn står PERKELE och polerar sin hammare.

PERKELE: I natt skall det
minsann bankas så inihelvete! Jag och kusin Tor ska göra upp i snickerimästerskapen.

JOSEF in.

JOSEF: Sa
la sa lalalala sa la lalalala sa la. Laaaaaa!
PERKELE: Stäng truten
.
JOSEF: Snickerimästerskap? Var anmäler man sig!

PERKELE: Du ska nog gå hem.


TOR in.

PERKELE: Du med.


TOR ut.

JUPITER in.

JUPITER:
Vad händer här?
JOSEF: Salalalala
sa lasala lalasasa la. Sooooo!
JUPITER: *Slungar vigg

 

JOSEF duckar.
PERKELE träffas
i pannan.
PERKELE: Saatans perkele!
 *Dör*
JUPITER: Förlåt. *Fejkar ånger*

JOSEF: Salalalala sa lasala salalalalala!

PERKELE dansar jenkka i
fyrtakt.

PER AHLMARK in.

PER AHLMARK: Det här
liknar ju orutin.
Jupiter: Vafalls?

PER AHLMARK: Sasasaalalalalaa!
JUPITER: *Dräper
sig.
PER AHLMARK: Oh yeah
, baby!
PERKELE: Haha! Där fick
han till det!

RÖVARKUNG MATTIS
 släntrar in.
RÖVARKUNG MATTIS: Hörru
Perkele, sett Borka idag? Vi ska spela boule.
PERKELE: Hälsa
!
RÖVARKUNG MATTIS: Okej. Hörru Per
, snygga brallor!
PER
KULLE in.

PER
AHLMARK: Vik hädan, du vidrige!
PER KULLE:
*Drar en Bellmanhistoria av tveksamt slag, men utan den sedvanliga moralen.*
PER AHLMARK: *Dör.*

PER KULLE: *Dör.*

Tredje akten.

INDENDENTEN
in.
INDENDENTEN: Jag är inte intendent
.
DENDENTEN in.
DENDENTEN: Jag är
den dendenten.
INDENDENTEN: Vilken dendent?

DENDENTEN: DEN dendenten. Inte den
intendenten.
INTENDENTEN: Inte?

N'DENTEN in.
N'DENTEN:
När kom intendenten?
DENDENTEN: Den tendensen
får vi nog beivra!
INTENDENTEN: Jag
heter egentligen inte Intendenten, N'Denten. Inspicienten från orienten har sänt en indignerad skrivelse som jag tvekar att läsa i hövligt sällskap. Producenten hämtar jäntan från slänten - ett skämt men jag håller mig inte för god för sådant.
N'DENTEN: Fortsätt.

INTENDENTEN: Är det
inte det ena så blir det, med tiden, det andra.
N'DENTEN: Fortsätt.
TOR in.
TOR: Gnöööööööööl! *Krossar
N'Denten, Indendenten, Intendenten och Dendenten *
TOR: Någon måtta får det
vara!
TOR exeunt västerut.


*Slutnummer med dansare och

hesa joddlare*

Fjärde akten

Kvällning på Thailändsk strand. Syrsor.
PERKELE
ut.
HJALMAR BRANTING in.
TJALLE TVÄRVIGG
in.
TJALLE TVÄRVIGG: Tjenare Hjalmar. Hur
känns mustaschen idag?
HJALMAR BRANTING: Din
rackare där!
TJALLE TVÄRVIGG: Och lodenrocken?

HJALMAR BRANTING: Jorå, tackar som frågar!

TJALLE TVÄRVIGG: Men inte
sitter väl galoscherna bra?
HJALMAR BRANTING: Åjo! Man
trivs.
HJALMAR BRANTING improviserar en
provokativ mazurka i valstakt.
TJALLE
TVÄRVIGG: Synnerligen strålande!
REMULUS in.
REMULUS läser telefonkatalogen ordagrant från pärm till pärm.
TJALLE TVÄRVIGG: Där satt
den, gubbar!
PERKELE in.
PERKELE:
Jag ska på anställningsintervju.
TOR
in.
TOR: Jasså, det lär
gå dåligt.
ZEUS in.
ZEUS: Tycker
du kan vara mer stöttande, Tor.
Tor: Vadå? Det är väl bättre
i klassisk stil. "Jasså, det lär gå så bra som det kan".
ZEUS: Prova på
i alla fall.
HJALMAR BRANTING: Det
går åt helvete på skidor, Tor.

Femte akten.
 
På anställningsintervjun.

PERKELE: Goddag,
det var jag som sökte tjänsten som assistent till kronprinskorven.
HOVMARSKALKEN: Jaha,
varsågod och sitt.
PERKELE sitter på HOVMARSKALKEN.
HOVMARSKALKEN: Herregud
människa, ni väger ju ingenting!
PERKELE:
Det har varit lite knapert på sistone. Därav jobbsöket.
HOVMARSKALKEN: Då
återstår bara formaliteter. Vem är du?
PERKELE: Jag heter Perkele.

HOVMARSKALKEN: Vi svär inte här i
slottet.
PERKELE: Jo men jag heter
Perkele.
HOVMARSKALKEN: Då får du byta
namn omedelbart. Vi föreslår Fanjävels-Tobbe. Kan det duga?
FANJÄVELS-TOBBE: Det går bra.

RIKSMARSKALKEN: Men Fanjävels-Tobbe innehåller
ju TVÅ svordomar?! Lyssnar jag på mig?
FANJÄVELS-TOBBE:
När blev du Riksmarskalk?
HOVMARSKALKEN: Det har han
inget intresse av att veta, Riks.
LANDSMARSKALKEN: Håll
er till ämnet, pojkar.
FANJÄVELS-TOBBE: Varifrån kom ni?

HOVMARSKALKEN: Vem, jag?
FANJÄVELS-MARSKALKEN:
Har jag blivit befordrad?
HOVMARSKALKEN: Lugn nu pojkar
. Vi är alla här för intervjun. Vår värdegrund är oklanderlig, våra mål bortom anständighetens gräns lågt ställda. Allas våra underläppar darrar i otakt; vi sitter och skäms! Våra knän är  rätvinkligt böjda, våra KNÄN ÄR RÄTVINKILIGT BÖJDA. Jag kan böja mina knän, du kanske kan nåt annat. Livet är som en säck potatis -- man vet vad som finns i.

FANJÄVELS-TOBBE: När kan jag
börja?
HOVMARSKALKEN: Det beror på
vad du ska göra.
FANJÄVELS-TOBBE:
Det ska väl du tala om, din jävelfan?
HOVMARSKALKEN:
Det är ju du som ska göra arbetet
FANJÄVELS-TOBBE: Jomenvisst. Då
vill jag bli upplyst om vilket  arbete jag ska göra.
RIKSMARSKALKEN:
Och vi anställer helst folk som visar prov på självständighet, oavsett.
FANJÄVELS-TOBBE: Då blir
jag väl RIksmarskalk då.
RIKSMARSKALKEN: Struntprat! Du får 
nöja dig med biträdande vikarietjänst.
FANJÄVELS-TOBBE: Är det den tjänsten
som jag sökt? Jag trodde jag var grövre än så.
HOVMARSKALKEN: Hur många
var det egentligen som såg annonsen?
FANJÄVELS-TOBBE:
Annonsen?
RIKSMARSKALKEN: Öh...
statistik över tidningsupplagor und so weiter.
PERKELE: Jag
bytte namn igen.
HOVMARSKALKEN: Vi
får väl acceptera det, men då blir det böter från och med nu för var gång som du säger något dumt.
PERKELE: Du är orättvis
.
HOVMARSKALKEN: Det blir femhundra kronor.


PERKELE: Ni får leta upp
Tor istället. Jag går och tar en kaffe.


Sjätte akten


Thailändsk strand
. En tsunami anas vid horisonten. TOR läppjar en dry martini medan Hjalmar solar naveln.
HJALMAR BRANTING:
Har du mer sololja?

TOR: Kolla i väskan.
Jag orkar inte.
HJALMAR BRANTING:
Väskan?
TOR: Ja, du ställde
ju den där nånstans. 
HJALMAR
BRANTING: Var är Perkele när man behöver sololja i naveln!

TOR: Han är väl snart
här, hoppas jag.
HJALMAR BRANTING: Vad
tror du? Får han jobbet, eller?
TOR: Aldrig
på en tisdag.
HJALMAR BRANTING:
Haha, nä just!
PERKELE in.

TOR: Hur gick
det?
PERKELE: Finns
det en martini med mitt namn på ? Eller en kaffe?
TOR:
Martini, varsågod.
HJALMAR BRANTING: 
Vi tar hand om dig. Hur gick det?
PERKELE:
Lagom roligt. Hovmarskalken ville anställa mig.
HJALMAR BRANTING:
Grattis!
PERKELE: Nja, alltså
, inte som kung eller gud.
HJALMAR BRANTING: Fördömt!
PERKELE: Vi
klarar oss. 
TOR: Jo, fast
tuffare än så är du inte. Åk tillbaka och be om....om"
PERKELE: Vi behöver
mig här på stranden, helst jämte välsvarvade thailändskor.
TOR: Vi behöver Riksmarskalkar.

HJALMAR BRANTING: Tor har en poäng.

TOR: Då vinner jag
.
HJALMAR BRANTING: Nu ska
du sätta dig, Perkele.
PERKELE sätter sig i en
hög med ruttnande tång.
PERKELE:
Jag är inte värd mer  än denna ödmjuka sits. Nu ska jag på stående fot leverera en helt annan mans smutstvätt till hans dörr. Ja, tvättad bomull och polyester åt envar!

Sjunde
akten


En grusgrop
utanför Torsby.
TOR: Välkomna
hem till mig.
SVEN-GÖRAN
ERIKSSON: Tack. Finns det kaffe, eller?
TOR:
Det gör det
SVEN-GÖRAN ERIKSSON: Bra.
Då tar vi te.
TOR: Det
går också bra.
SVEN-GÖRAN ERIKSSON: Jaså? Då föredrar
jag passerad vaktel med edelweissallad.

TOR: Jaja. Sätt dig borta
vid spisen så blir det nog mat när du lagar den.
SVEN-GÖRAN
ERIKSSON: Jojo!
PERKELE in.
PERKELE: Hallå
, gubbar. Har ni sett i dagens tidning: Ny affär öppnar i kommunen intill, försäljartalang dräneras som vatten i grus från kringliggande municipalsamhällen. Här står jag med hakan i näven och gör bort mig, men det står mycket på spel i den här landsändan, den saken är klar.
TOR: Som vadå?

PERKELE: Ja, exempelvis förmodas ju
lokalbefolkningens inköp av dagligvaror att stiga om matmomsen sänks.
TOR:
Ja, men bara om dess köpkraft är oförändrad.
SVEN-GÖRAN ERIKSSON: 
Det antar vi förutsättningslöst.
PERKELE:
Men det gälller ju aldrig! Jag har hört att man borde skjutas på sikt om det gäller!

Pinsam tystnad.

Åttonde
akten


En 40-årig tallplantering. REMULUS
in på styltor.
REMULUS: Varför
växer dessa förbannade tulpaner så tätt? Det ska va fan så svårt att komma hem har jag hört.

EN TALL:
.....hooooo-ooooo......
REMULUS: Va? Vem var
och hur? Varför?
EN BJÖRK:
Mycket tall här.
EN TALL:
Eller hur?
REMULUS: Ursäkta mig, 
har ni sett en finsk yuccapalm, proviniens Karelska näset, med en blå kruka? MIn anfader tyckte om den.
EN ORMBUNKE: Blå
krukor? Hahaha vad patetiskt.
REMULUS: Men
någon färg måste ju krukorna ha.
EN KANTARELL: Dock aldrig blått.
REMULUS:
Men "patetiskt" är väl att ta i ändå?
EN ORMBUNKE: Nej. 
REMULUS: 
Då kallar vi in kavalleriet. *Blåser i näverkont.* PFFFUUUUUHHHHHHH!
EN
TALL: Det tjänar ingenting till.
INTENDENTEN: Vafalls?
REMULUS: Här står jag
framför er och gör bort mig.
EN TALL: Det framgick redan från
tredje akten.
INTENDENTEN: Dags för
slutnummer.

*Slutnummer*

EN TALL: Det
är för tidigt.


Nionde akten.
Parkeringshuset bakom Domus. Kvällning igen.
VICKE:
*Sneglar oroligt åt alla håll, fumlar med bilnyckel*
VICKE: Måtte bara inte
Intendenten snubbla in.
INTENDENTEN snubblar in.

INTENDENTEN: Här kommer jag insnubblande!
VICKE:
Fördömt! Där snubblade han ju in! Det ville jag till varje pris undvika!
INTENDENTEN: Salalalalalalalala
!
TOR flyger in på MJÖLNIR.

KVASTEN MJÖLNIR: I mig skall
ni hålla då ni söker sinnesfrid på allmän plats!
TOR:
På mig ska ni hålla i allehanda kufiska tävlingar som sedermera beskrivs av bakfulla skalder!
INTENDENTEN:
Under mig ska ni hålla när ni hissar mig vid svenska flaggans högsta flaggstolpe! Annars blir det tok!
TOR: Detta
skall bliva min musik!


TOR hissar INTENDENTEN
i gullstol.

Dansnummer.




Vicke: Jaha ja.
 Ska di göre  *HOST*... de göra då då?
INTENDENTEN: 
Nu snubblar jag igen! *Snubblar igen*

JUPITER in. 
JUPITER: 
Nu är jag här!
TOR: Pappa!


JUPITER: Ja! Läggdags!
TOR: Gonatt!
Lågmält dansnummer.


Tionde akten.
Geneve, 1943.
Ruinen av ett ställverk mot blytunga åskmoln.
PERKELE kryper in
.


PERKELE: *Sjunger* I afton ska det
regna kallt
I afton ska det 
regna varmt
I afton ska det
bopp boppitibop-showop-bop reeeegna oooh yeah shwop
Ooooohh salalalalalala schwopp-i-dopp-i-wo-bop REGNA
I afton
ska det nog reeeeeeeeeegnaaaaaaaaa!
TOR:
Här är ditt förfalskade visum. Skärp dig nu!
PERKELE: Rååååååaaaaaaeeeeegna!

TOR greppar MJÖLNIR och
slår ihjäl sig.
PERKELE
: Där satt den.
DOMUS
inträder och svimmar.
PERKELE: Gör inbrott
i ställverksruinen.
DOMUS
exploderar.
INTENDENTEN inträder.
PERKELE: Gå hem
!
ÖVRIGA: Går hem.
PERKELE: Så ändas
den här akten. 


Elfte akten. 
Vårdkasen
, midvinter. Vargyl under halvmåne, västlig bris. Doften av död karp tung i luften. Halmrester fastspikade i knotiga träd. TORS SPÖKE svävar långsamt in, sjungande.

TORS SPÖKE: Jag triiiiiiivs så bra
......raahhhh.....
TORS SPÖKE försvinner ut.
REMULUS: 
Var det där närlivsbutiken som öppnade?

REMULUS in.
REMULUS: 
Tjena!
INTENDENTEN: Vafalls, en
tjänsteman vid Kongl Lantmäteriet?

REMULUS: Nä.
INTENDENTEN: Er 
namnbricka motsäger munnen.
REMULUS:
Och din mun... öh...


INTENDENTEN: Ja?
REMULUS: Den....

REMULUS kysser INTENDENTEN passionerat.

INTENDENTEN formulerar en skrivelse
vilken i barska ordalag beivrar romantiska dumheter.
REMULUS kysser INTENDENTEN
katatoniskt.
INTENDENTEN producerar en radiopjäs vilken
har så liten chans att faktiskt höras att han frikostigt gödslar manus med  kraftigt cyniska aforismer såsom "Kärleken kvittar tills man smakat pilsnerkorv" och "Den som i handlar i nödvärn vänder blott andra skinkan till." Fyra akter och nio scener senare har  REMULUS gift sig med sig själv och ärvt sig själv och vunnit sin egen hand i en tävling.


REMULUS: Dålig pjäs!

Ridå. Sabeldansen på kazoo
, Czardas på fagott-oboe och ett envetet dunkande på tomma tvåltunnor.

Domusbutiken lyckades
alltså förtjänstfullt utgöra centralmotiv i pjäsen och fick aldrig mer låsa sig själv nattetid. Den uppmärksamhet som Domus och Remulus erfor månaderna efter uruppförandet på en fritidsgård i Degerfors ledde till Broadwaysuccé för en helt annan pjäs, författad som en direkt reaktion mot Domus . Här följer manus i sin helhet:


LITTLE SHOP OF ICA


Act One

Stormarknad i motljus. Blixtar och
smattrande kameror. En man står framför en folksamling. En munter journalist sträcker fram mikrofonen. En skylt  bakom mannen basunerar "Premiär! ICA öppnar!"  En orkester spelar upp. Mannen stegar fram, greppar journalistens mikrofon.

ICA-STIG: Gott folk! Stig
är här! *Sjunger* STIIIIIG! STIIIIIG! STIIIIIG!
JOURNALISTEN: Där hör ni
 Stig! 
STIG: STIIIIIG!
En man i
folkdräkt springer fram och börjar steppa i tretakt.
STIG: STIIIIIIIIG!
Publiken
går hem.
STIG: Jaså, det
är redan vardag. Nå, då får det vara helg! HEEEEEEEEEEEEEELG!
Illgärningsmannen:
Stig?
STIG: Ja?

Illgärningsmannen: Stig!
STIG: Ja!
Illgärningsmannen: Stig,
illgärningsmannen Stig Jaillgär-Nings man, Stig, står moset i nedan och faster min redan, båd tidigt och sedan, med brett flin trots ledan och värken i särken bak lärken. Kom och härken på kvärken! Blev du purk, din skurk så skaffa turk på burk.

Act Two
I skenet
av en blåslampa struttar Gammelsmurfen likt en turkisk badhusföreståndare kavat över golvet. Vi befinner oss i limbo, halvljuset mellan persiennerna dansar över dekoren och bakom gardinen anar man Ryssland.

GAMMELSMURFEN: *flåsande*
Idag ska det minsann bli åka av i smurfen.







LILLEBROR SÖDERLUND:
Jaha, det kan herrn tycka om han törs.


GAMMELSMURFEN (tvekande):
Törs och törs, jag vet inte...


LILLEBROR SÖDERLUND: Åjo, var inte blyg!
Nu vill vi fira valborg vederbörligt.


GAMMELSMURFEN: Men jag
tror inte ens på valborg.


GAMMELSMURFEN:
*flåsar*


LILLEBROR SÖDERLUND:
Häll upp lite vodka så ska du få se på fan, din gamle salongsbolsjevik!


GAMMELSMURFEN:
Koskenkorva på väg!


ALLA: Sjunger Internationalen.



GAMMELSMURFEN: (gråtmild) Ja-a.
Nu är det nog dags att ta kväll.


LILLEBROR SÖDERLUNDH: Sjunger Låååååt






kamp emot kvalen


bli en fet
proletär


ty schlagerfestivaaaaalen


åt alla
lycka bär!


Mera jordar med
granris


Mera korvar med glass



Mera gurkor med kvällsbris


Mera
sånger som är kass!


Ridå.



Att detta manus, trots sin
  

  

Diskutera
Påsar vi glömt

Måns Svensson
2014-03-19, 21:18:17
Om den förra satte ribban, så kanske vi inte riktigt når dit.

Anders Bylund
2014-03-17, 11:21:49
Jaha. Den här ska alltså duga åt Broadway?

Anders Bylund
2013-06-11, 11:58:22
Nu ni!

Administrator: Anders Bylund