Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Till nöds med Archibald Lindquist

Statistics


Blue = Anders Bylund
Green = Måns Svensson
Red = Mårten Lind

   Välkommen, välkommen till min blygsamma men ack så charmanta lilla paviljong här ovan trädkronorna! Låt humlorna surra, låt fåglarna flaxa runt, låt udda vara kort, låt Sudden ramla bort! Här ska inte knusslas med vare sig fryntlar eller gamucker! Sprid hem, gån tvärs, slipa en torsk! Vi tycker nog allihopa att det knappast kunde beskrivas bättre. Kaffepaus? undrar ni kanske. Ånej. Det är dags att klargöra varför ni sitter här och skruvar sill när ni hellre sutte framför era respektive och la ut texten!
Sålunda ska vi alltså skipa
om inte rättvisa så åtminstone idoldyrkan av undertecknad. Under stolarna hittar ni antingen en megafon eller ett checkhäfte, i vissa fall ingetdera. Fyll i häftet, stjäl bänkgrannens megafon, släng er handlöst mot slumpvis vald reling och invänta lämpligt straff! Själv ska jag gå hämta en griffeltavla så att jag kan ge poäng godtyckligt till tjejerna med minst kläder och herrarna med lustigast hatt. Innan jag för en häpen allmänhet förkunnar vinnaren tänkte jag dra en vits, en schottis, samt rapa. Det får vi ta senare. Här kommer dubbelagitatör Kurd-Sven med full insyn över hela kalaset! Den hängande trädgården lyser i guld och purpur vid skoveln, den där. En vaxdocka, gutår! Tjosan Asta!
Så låter det
 ibland. Eller ja, aldrig, men trots ska vi ha! Utan vidare krångel tänkte jag nu komma in på middagen. Det blir förrätt av mandelrökt vaggerydsmört, krossad mot pannan på dig, marinerad i mina allra mest oxiderande läglar av lärft och dränkt i dina egna tårar. Huvudrätterna äro sexton till antalet. Först ut är fru Antonsdotter i choklad! Sedan kommer herr Antonsdotter i ättika! Va? Kannibalism? Nej nej, förrätt! Därpå steppar lillebror Hultman loss till tonerna från min alldeles egna köttfärslimpa, och utan vidare omsvep svänger vi rakt ner i det andliga diket, kan ni tänka er! Ostfondue i gammelmansbuljong! Vindränkt ekorre i spansk svett! Körtelstuvning inbakad i lätt mullhaltig mellanlera och tungt hullmaltig lågjord om vartannat! Här blir det exotiska rätter, ta bara den sönderkokta kokosnöten och den välgräddade drottningtårtan som exempel. Kryddor och åter kryddor mina vänner! Lassa upp, lassa in! Nå! Med vin på tungan ska vi oförbehållsamt vräka i oss gamla rester senare. Men nu blir det annat: På stora scenen - ja, jag menar alltså den mindre - ser vi nu Bengt Alsterlind och Siewert Öholm i hittills älskade evergreens! Först slaktas Mauro Scoccos dunderhit "Sarah" i ett fullständigt burleskt halvpornografiskt elände till framträdande, sedan mördar Siewert en liten visa som dessbättre inte går att identifiera, och i den närmast sublimt patetiska refrängen ropar vi "Millisiewert!" Då ni trodde att vi inte kunde bli värre som människor släpar vi in det som återstår av Lill-Babs farmor efter tre veckor under bogen på ett mudderverk som legat på botten av Tjernobyls reaktorbassäng. Babsan själv får givetvis stå för ett riktigt flåshurtigt pottpurri av någotsånär kända evergreens, varav inga hennes egna, såsom "Evergreen," "Westgotisk Nidvisa," och"Fjanteri i riksdagssalen". De som minns dessa sämst har kul. Resten hoppar till sin död genom livet, skulle man kunna säga om man var lagd åt sånt. Nu blir det fyrverkerier på akterdäck! Tjosan! På med skyddsdräkter eller kryp ner i min koj, ungmöer! Nej, inte du, Grythilda! Vi sparar det tills vi är riktigt tokpackade, men då!
Ungkarlarna i publikum kan
vara trygga i förvissningen att här hittar ni ingenting jag inte redan har godkänt som prima mums! I junker Snigelfälts knä sitter exempelvis ett verkligt praktexemplar som jag kan tänka mig både det ena och det andra med, om... Nej! Släpp! Sådärja! Ja, skyll sig själv herr Viktig-Petter! Då så! Här kommer baletthundarna!

Det är inte var
gång när jag har gäster som jag slår ihjäl min syster. men den här gången vette husgaveln mot norr, och då gäller det att hitta på något fullständigt irrationellt och putslustigt. Händelsen har redan förevigats, förhandlats samt beivrats på sämsta manér, så jag går nu vidare med bingoafton! Plocka isär stolsryggen så att ni inte sitter bekvämt och stoppa sockervadd i öronen så att ni ser riktigt jävla taffliga ut, för här har jag årtiondets värste utropare, obegripligt nog insvept i lärft: Pocahontas Andersson! Se på fan, det trodde jag inte! Gubbfan försöker steppa! Ja, många hopplösa eländen ska man behöva garva ihjäl sig åt innan efterrätten serveras.

Nåväl.
Ni är här för en kurs i "Ledarskap och Management i Project Integration, en del av Six Sigma-strategin för förbättrat entreprenörskap och företagande" som Medborgarskolan ordnar i ostadigt samarbete med Scoutförbundet och IFK Bakträsk. EU-finansiering möjliggör såväl omfattande laborationer som hejdlös ölhävning. Skål då, pojkar! Dom av er som inte redan gjort det kan med första skicka hem flickvännen så att vi inte distraheras av sådant trams. Vi ska festa likt...likt....skitsamma, vi ska festa!

Vafalls, frk Johnlögstav? Har ni
annat att göra? Den ursäkten spelade inte roll när Gandhi invaderade Tyskland! Här har man åbäkat sig likt en annan grosshandlare på konferens i Ulan Bator, åsså får man tampas med slik otacksamhet. Ösgeir! Över bord med gnälltanten! Så!
Jag tycker vi borde ta oss
såväl samman som ett järn till. Åh hej där kom den! Mumma!
Om Medborgarskolan inte velat
klättra upp hit i rånocken och skotat bi så torde de ha förverkat sina medel för i största allmänhet allting. Alltså dricker vi ohämmat och helt utan lust och sug, men dock i samklang med såväl nån zeitgeist som diverse högtider! Skål då, pojkar!
Härnäst vill jag
lite lagom pompöst dela ut stenciler. Den första verkar handla om... ja... ni får se, helt enkelt! Bli gärna förskräckta över detaljerna, men häpna över djärvheten i hålslagandet: på kortsidan! Jag föreslår en rejäl bägare Absint till samtliga! Bär in skiten, på en bricka av frusen Absint, och doppa bartendern i kokande Absint och använd alltid initial versal när ni skriver följande ord: Absint! Produktnamn begär ju respekt kan man säga, eller snarare har man sagt, och jag har intet bättre för mig. Absint! När jagade ål i min ungdom var jag konstant påstruken och obegripligt förbruklig. Skärpning! *hick* Nå, jag var ändå klar. På skallen, Gudrun!

Skål!
  

  

Diskutera
Till nöds med Archibald Lindquist

Måns Svensson
2012-06-12, 07:24:34
ja, just så! Han är verkligen superdryg även med den här sidans mått mätt. Lite av samma personlighetstyp som någon urballad njutningslysten romersk kejsare, skulle man kunna tänka sig.

Mårten Lind
2012-06-12, 04:36:49
Archibald är ju för övrigt en av våra mer intressanta karaktärer. Han ger hämningslösheten en alldeles ny, bättre innebörd. De här tillställningarna han organiserar är ju ömsom livsfarliga och ömsom fullständigt spektakulära, och det vore intressanta att sitta med på hans lilla brainstorm när han planerar vad som ska hända. "Hm.. vi behöver lite underhållning... Lill-Babs kanske... med sin döda radioaktiva och uppblötta farmor?" Det förefaller som att karln dels verkligen tror att han levererar god underhållning, och samtidigt som att han inte för ett ögonblick hymlar med att han har rätt till sina gästers/kunders/besökares besparingar, integritet, fysionomi och annat.

Måns Svensson
2012-06-12, 04:47:00
Det är tänkbart. Han skulle också kunna vara förvirrad, överhuvudtaget är han ju ganska associativ.

Administrator: Anders Bylund