Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Även under en sten

Statistics


Blue = Lo Rumar
Green = Gustav Lind

   Det hela tog sin början en kort stund innan säsongsfinalen av "Notknäckarna" bombhotades och sedermera kom att helt sonika låta bli att skicka tredjepriset till den skyldige. Pekka Langer hade ju alltid varit ett kontroversiellt val som domare, men det som verkligen fällde avgörandet var när han helt naken upphittades i en mindre städskrubb. Ett rymligare städutrymme hade naturligtvis kunnat bibringa förmildrande omständigheter, men den syn som mötte stackars Carl-Uno Sjöblom, co-host och själsfrände, skulle för alltid sitta hukande i minnet, fastetsad likt en gargoyl till snorkråka på hans näsvinge. Pekka hade nämligen inte mindre än sju lagöverträdelser på norska tatuerat över känsliga delar av sin späda lekamen. Som tur var Sjöblom usel på att läsa kursiverad helvetica, speciellt norsk och framförallt nynorsk sådan, och förstod sig inte heller på juridisk nomenklatur, vilket skulle visa sig vara en lycklig slump för Pekka, som annars hade dömts till straffgöra i arkivet utan tillgång till vare sig vatten eller läsglasögon. Emellertid var nu Sjöblom så attans korkad som bara en co-host på Notknäckarna kan vara utan att heta Pekka, och således förblev de onämnbara hemskheter som utspelade sig bak städskrubbens slätgrå sammetsdraperier blott ett privat spel mellan det något underbegåvade lilla livet Pekka och hans endast marginellt smartare vän.

Den mer konspiratoriskt
lagde gärningsmannen Doktor von Hauptbanhof var ond som bara en tysk doktor med "von" och något slags järnvägsrelaterat tandregleringssystem kan vara. Han hade redan fördärvat livet för otaliga programledarpar runt kräftans vändkrets, och hade nyligen begett norrut för mer. Han kom i gång ordentligt när han hörde talas om de lättlurade stackars satar som uppnått omåttlig popularitet genom musikaliska halvfyndigheter skrivna av andra måttligt mer begåvade manusförfattare anställda vid den skapandets högborg Sveriges Radio P1. Jämfört med de tidigare offren, exempelvis Trazan & Banarne, Ingvar Storm & Niklas Levy samt Gry Forsell och hennes bröst, framstod norknäckarparet som en utmaning. Men oooh nej, sällan Stellan, dessa gentlemän visade sig vara ena hårda nötter att knacka, ungefär mittemellan kokos- och pecannöt i intelligens, mätt på nötskalan enligt Filbert et Al Gore. Därför förstod de helt enkelt inte vad doktorn pratade om när han slungade den ena diaboliska förbannelsen på nynorska efter den andra mot sina oengagerade små idioter. Dock fungerar förbannelser så , att mottagarens intelligens endast påverkar intensiteten i den förbannades röststyrka och ej på något sätt mildrar själva sluteffekten i det PA-system som rutinmässigt används i förbannelsekretsar allt oftare efter katastrofen  -78, då tjogtalet peruanska programledarpar undgick svartkonstens klor endast tack vare undermålig förstärkning. Dock visade kliniska tester utförda långt senare att sydamerikaner i gemen är extremt receptiva för subliminala budskap varför de istället blev omedvetet förbannade på varenda ansats till förbannelse. Nåväl, firma Langer-Sjöblom  var rökta. Hur skulle de då ta hand om säsongsfinalen? De planer som utformats under programmets historia skulle avslutas med ett gigantiskt praktnummer, med elefanter och lindans, clowner och allehanda trams som passar publiken för glättig fredagsunderhållning med pseudointellektuell korsordslösning, men allt kom liksom av sig då programledarparet anlände i ett förbannat, men oförändrat intelligensbefriat tillstånd. "Jaha," sa Pekka, "hur gör man sånt här?". Stuidomannen tittade nervöst på producenten. Producenten som ännu var ovetande om förbannelseförfarandet tänkte att korkad är Pekkas andranamn och ingen har hittills motbevisat det. När Carl-Uno ofokuserat petade sig i ögat med en Bic-penna harklade sig dock producenten något forcerat och förklarade: "Du vet att vi bestämmer allt va? Du ska bara läsa innantill." Carl-Uno kliade sig under vänster gäl och viftade lite med öronen. Tystnad. I bortre delen av studion uppstod en om möjligt ännu större tystnad. Pekka hade hittat ett löv och fyra små tändstickor som för honom innebar att resten kunde va detsamma. Efter att han lekt en stund tyckte studiomannen att det var dags att gripa in. "Skärpning för fan Pekka, det där kan vänta tills efter sändning, vi måste sätta säsongsfinalen först". Pekka grymtade som en gris. "Jaha.... nej men om vi skulle ta och skaffa oss en ny programledare?". Pekka fick hjärnstillestånd. Vad skulle de göra nu? Deras enda försörjningsmöjlighet verkade ha gått åt pipan. Carl-Uno hade dessutom ont om cash eftersom han precis satsat järnet på lettiska storproduktioner ämnade för isländska marknaden. Sålunda tog desperationens klor ett stadigt grepp om de båda underutvecklade hjärnorna och strax stod överslagshandlingarna som spön i backen. Pekka letade upp en gammal sko och satte upp den på väggen med superlim, Carl-Uno sprang i full galopp rakt ut i skogen för att hämta kottar. Men då han återvände endast täckt av löv från de almar han besudlat med armhålan strax därförinnan, förblev läget oförändrat. Pekka hade vid sina sinnens ofulla bruk länsat större delen av studions skoförråd och var på god väg att tapetsera om väggarna med innersulor i storlek 43 vilket, jämfört med vad Carl-Uno samtidigt presterade gällande obscena botaniska lekar, skulle passa utmärkt inom ramen för familjeunderhållning. Producenten gick i kloster, i brist på karriäralternativ. Programmet basunerade omedelbart ut att Sjöblom-Langer fått svinpest och troligtvis skulle återkomma i höst med nya fräscha programidéer som skulle förena den konstnärligt höga standarden från tidigare klassiker som "Melodikrysset", "Pensionärstimmen" och "Trädgårdsdags" med radikalt nyskapande inslag inspirerade av den flamländske kreatören Horst van der Klanderwürstchen och hans anhang. Lyssnarstormen lät inte särskilt uppskattande, men fick ändå erkänna Klanderwürstchens geni när SR repriserade hans legendariska ljudkollage över Ruhr-områdets fauna, med bräkenknäckargrodan i fokus. Det fanns emellertid de som antydde att den betydligt mer folkkäre Ingvar Oldsberg borde tillägnats större uppmärksamhet, särskilt då hans djurlika attraktionskraft fått fritt spelrum flera gånger med bejublade resultat, men Horst vände kappan efter vinden och fokuserade på annat. Han valde två små stenar. Med dessa skapade han den kanske lätt storvulna, men ack så grandiosa klassikern "Unter meine steinernsonne, und anderen kurzen Gerächte". Grammatik   

  

Diskutera
Även under en sten

Lo Rumar
2009-10-09, 20:51:44
Men Gustuuuv... kom igen nura...

Lo Rumar
2009-09-25, 19:28:03
Å så skönt då får jag också sova.

Gustav Lind
2009-09-25, 19:26:55
Otroligt roligt, men måste verkligen gå och lägga mig nu...

Administrator: Anders Bylund