Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Bröderna Sixten flyger igen

Statistics


Blue = Mårten Lind
Green = Anders Bylund

   I en liten lerhydda strax utanför ett sämre dass i Växjös slumkvarter föddes en ovädersnatt fyra små gossar. Den förste hade otur och trasslade till det för sina bröder. Den andre hade tur och blev rik. Den tredje hade stora planer och inhandlade för kronor sjutusen en mindre kryssningsmissil, vilken han senare bytte bort mot en möglig Skogaholmslimpa och tre portföljer märkta "Topphemligt".  Den fjärde hade inga planer alls, men fick ändå stryk till kvällsmat. De hade inte sina främsta företräden under en röd keps eller annan huvudbonad, de där filurerna, utan fastmer någonstans i magtrakten. Detta klargjordes alldeles tydligt en vacker dag då kungens ovärderliga stridshingst återfanns på gårdsplanen framför slottet i cheddarsås med smörkokta sparrisstjälkar. Fyra tydliga tuggor hade tagits av häststackarns ymnigt blödande bog och sargade hals, och tandmärkena i svanken varslade om mindre entusiastiska kulinariska utsvävningar därikring.
I vanliga fall
hade kungen bestämda åsikter om hur hans hästar borde behandlas, men just vad gällde detta svindyra ök så övergick hans nit i likgiltighet. "Släng öket i brunn!" tyckte han obekymrat när han nåddes av nyheterna medelst dilligens senare på torsdagen, men då fanns det inte mycket kvar av skrället. Hur som helst gick bröderna med stinna bukar hemåt, och aldrig skickade kungen dit sina fogdar eller annat beridet folk. Det var nog hästarna glada för.

Sålunda kom det
sig att kungen lät bröderna Sixten vara när ett stadigt ingrepp torde ha varit till majoritetens förmån. Arton gånger på raken gjorde bröderna bort sig något alldeles bedrövligt, och varje gång teg kungen likt en paralyserad get i munkorg.

En vacker dag
grävde Sixten den förste ner sin sämste kompis Konny Kappsäck under farstutrappan när en liten arg tomte råkade passera förbi.
"Hörru!"
tyckte han irriterat. Sixten grymtade något om fri vilja medan tomten började backa undan med en misstänksam blick. Inifrån villan hördes en kvävd explosion, och Sixten den dubble klev ut utan ögonbryn men med kalufsen i brand.
"Trippelsixten!" vrålade
han medan han torkade blod och benmärg av händerna på en syltsolkad snyltad solstekt sillsallad. "Dubbel?" bevekade Singelsixten honom från gräsmattan. "Singel..." tvekade Trean i ett egendomligt rus på körtelbär och rökt sparris. Han såg ut  över den kringliggande gården med dess gigantiska staty av Kejsar Onojus, svor och hytte med båda nävarna tills han tröttnade, vilket tog sju timmar och hundrasextio minuter. Därefter växlade han till fötterna, ramlade baklänges nedför jordkällartrappan och brakade genom kistlocket på en sarkofag som uppenbarligen legat där sedan tidig silur, esom dess invånare redan övergått i fossilt stoft som luktade dinosaurie, lustigt nog. Bröderna hans undrade för ett ögonblick hur det kom sig att källardörren låg söndersmulad, men än mer klurigt tyckte de att det var att Trean aldrig dök upp vid kvällsmaten. I det ögonblicket dök trean upp  iklädd uråldriga kejsarregalier och viftandes med ett litet konjaksglas. "Bugen er, I gamle dromedarer, å kejsar Onojassikus marmorgolv! Föööoöööf!"Då kliade tvåan katten gemytligt bak vänstra örat och sprang runt i cirklar tills ettan slog ner honom. Grannpojken, en kraftig schäferhunds-tapir-hybrid från Ronneby, spelade in tillställningen på kalkerpapper och öronvaxcylinder, och inom kort hade han journalistisk dynamit i ovanlig form. Bygdens minst cirkulerade publikation, nämligen Hr Kålssons hemliga dagbok, publicerade redan samma afton sagda framförande inför en publik bestående av tre löss och en självdöd kaktus. Därefter stal en av lössen Kålssons hemdator, laddade upp en burlesk presentation av Sixtenarnas amorösa eskapader i de tre värsta"Kom, alla mina okritiska fanboyz!" kanalerna som fanns. Märkligt nog ville kändisnördar från hela trakten se mer.
Snart
stegade emellertid den tredje minst överskattade grannen till bröderna, utrustad med en linjal, upp en reglementsenlig volleybollplan på framsidan av huset.
"Nu jävlar blir
det DM!" kvad den näst kortaste grannen från vänster. Han dök in genom ett hål i porten, grävde fram en kallelse till kungliga slottet och förfalskade utskick av digrast tänkbara sort åt småklubbar i trakten. "Glöm inte DM i höst!" kvad rubriken och hela textmassan.  DM glömdes icke ostraffat, hade historien lärt grannstackarn utan pardon. Kallelserna spreds obönhörligen land och även andra länder runt, och strax hörsammades den av kunglige sporthärolden Agaton Atomexplosion. Han harklade sig likt en sämre bemedlad kvarterskamrer med tuberkulos, spottade myndigt i motvind, och beställde slutligen fram sin fetaste megafon, för här skulle basuneras budskap. "Tjola vippen!" bölade han absurt och föll till föga likt en förvånad kejsare. Det skulle han få ångra.

Samtidigt, i konungariket
Chockfors, satt herr Gredelin och muttrade absurt på en liten stol. När han gjort det länge nog så mönstrade han en käck liten soldat  som hette Tjock-Orvar.
"Givakt!" hoppades Tjock-Orvar
vore inställsamt sagt.
"Håll käft!" tyckte
Gredelin med eftertryck likt en surmulen gammal gris. "Nu blir det straffmarsch. Kom med bara!"
Sålunda grundade Gredelin
PromenadOrden, vars två mål var att 1) promenera och 2) att orda. Promenerandet löste sig smidigt enär hela grannskapet var bekvämt utrustat med sandaler och asfalt, men ordandet var det sämre med. För skojs skull hade det ändå byggts talstolar runt kommunens alla delar, men de var såväl omöjliga att bestiga som undantagslöst vända mot väggar och stenhällar. Hoppfulla demagoger hade tagit ett litet steg mot vansinnet genom att installera mikrofoner i pulpeten och högtalare vid stortorget, men eftersom "Stortorget" här egentligen bara omfattar platsen allra närmast korvkiosken mellan rådhuset och dasset i Sixtarnas bakgård så var insatsen måttligare än du trodde. Hur det nu gick till när du inte trodde att torget var just där, det får vi utreda i tre meningar:
∗ Onekligen existerar torget
per se, men det vet ju inte du empiriskt såvida du inte faktiskt varit där nyligen nog att anse dig säkert informerad.
∗ I brist
på bättre vetande skall du obönhörligen fatta usla beslut.
∗ Utan vidare
omsvep bemäler jag, och ingen annan, ett sånt svin och ohejdat tönthärke av sämsta märke att jag kvittar, eller nåt sånt, fem ytterst viktiga faktorer mot varandra ojämförliga som torde ha goda förutsättningar, nämligen bristen på hyfs, förekomsten av flugsvamp i granskogar, bristkomsten på hyfssvamp i granflugor, avkomsten för svampgran i bristflugor, samt naturligtvis IFK Trumslagarens återkomst på bestsellerlistan i Sveg, mot varandra.
Alltså ligger Stortorget
precis där. Marknadsdagen, torsdagen, samt påskdagen råkade infalla samtidigt när stadsrådet drog runt och fiskade efter en lämplig statsministerkandidat. Han hittade bara en liten halvrutten svamp, men den var mumsig och skicklig utrikespolitiker, så den fick bli parlamentariker i kravatt och puderperuk. Redan vid första missilkrisen råkade den matförgifta ryska attachén. Svampen fick medalj rätt genom basidierna så sterigmerna sprutade och sen dog alltnog inte ryssen. Istället omprogrammerades han grundligt, bytte namn och blev hemlig
. Under agentbeteckningen Gudrun med Bössan tog han kort på offentliga byggnader runt det grannliggande kejsardömet såsom kommunalkontoret i hufvudstaden. Dessa bilder publicerade han sedan i Vrängenfjärds Allehanda och i sitt hemlands största mediacirkus"Akrobat-Journalister på slak deadline." Dessvärre råkade hans ledar-saltomortal trampa i klaveret likt en kobent stalldräng, jitterbuggande i porslinsbutik för bensköra parkinson-fall. "Lokalpolitiker äger flera spontant avslutade berättelser."   

  

Diskutera
Bröderna Sixten flyger igen

Mårten Lind
2012-12-14, 09:09:42
Helheten är lika vinglig som alltid men i vanlig ordning finns här guldkorn:
Grannpojken, en kraftig schäferhunds-tapir-hybrid från Ronneby, spelade in tillställningen på kalkerpapper och öronvaxcylinder, och inom kort hade han journalistisk dynamit i ovanlig form. Bygdens minst cirkulerade publikation, nämligen Hr Kålssons hemliga dagbok, publicerade redan samma afton sagda framförande inför en publik bestående av tre löss och en självdöd kaktus.

Anders Bylund
2012-12-11, 08:23:05
Ja, det blev ju... fel.

Mårten Lind
2012-12-10, 08:40:58
Nog sprattlat för den här sörjan. Intentionen för var god men reslutatet blev den icke värdig.

Administrator: Anders Bylund