Ur min hjärnas innersta skrymslen Statistics
Blue = Mårten Lind
Green = Nicklas Samils
Red = Mikael Hiort af Ornäs
Min far sade ofta: "Min son, om du någonsin åker till Billingsfors gör jag dig arvslös!", men tanken på Cazandras Konditori och Glasmästeri, där som barn jag dräglat ned hela haklappen till åsynen av Cazandras dotter Legionella, eller snarare Legionellas voluminösa, men något gravitationspåverkade byst. Jag hade alltid, alltsedan min fars kammarjungfru gifte sig med den famöse attackestradören Hoppalångt von Närke och med denne, nästintill omedelbart, införskaffade en Märklintågvagn i obruten originalförpackning från en suspekt gårdfarihandlare, känt en djup saknad. Jag begav mig därför en sensommardag 1944 till tågstationen med min stinsmössa prydligt nedtryckt över öronen och stinsspaden under armen. Nu skulle jag äntligen få uppleva Billingsfors, med alla dess famösa frestelser, vilka lockat utom räckhåll hela min barndom.
Samtidigt ringde far sin testamentsexekutör och mumlade något ohörbart om hur hans rödbetsfabriksmiljoner skulle strykas ur mitt arv, tillika liv, för att istället tillfalla min halvkusin. Den jäveln.
När jag stod där på perrongen och såg tåget långsamt rulla in på bangården, så började mitt överjag att ta överhanden och fick mig att slänga stinsspaden under det uppallade stationshuset, mössan bakom en godsvagn på väg mot ändstationen i Hamburg. Själv sprang jag iväg längs rälsen och kolliderade med en, sedan länge
|
|
|