Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Nollställd i Ånge

Statistics


Blue = Tobias Ekendahl
Green = Mårten Lind

   Fem över två på morgonen den trettonde november anlände jag per dilligens till den plats där jag senare i livet skulle ställas inför exekutionsplutonen.
Natten var småkulen
men likväl storvulen. Ångloket vid järnvägsstationen, en fallfärdig tegelbyggnad och konduktörens bistra humör hade tillsammans fått mig att redan innan jag släppte helvetet löst vara på mitt allra mest frånvarande humör, helt oemottaglig för de syn- och hörselintryck omvärlden fullständigt bombarderade min dag med. Sålunda var det dags att sätta planen i verket. Sylvassa hagelkorn slog mot min kala hjässa när jag steg ut genom diligensens gistna träväggar och lät Hatet flöda i mitt inre. Utan minsta tanke steg jag in i en helt övergiven vänthall, där ingen levande själ stod ut i den av damm och nattstånden fukt fullständigt inpregnerade interiören. Någon hade lämnat glasdörren till järnvägscaféets smörgåsdisk öppen och från denna strömmade nu dofter som förde tankarna till Archangelsk 1924.

Boris
Ketjnikov hade denna veritabla vargavinter valt att förskansa sig i sin svärfars timmerstuga långt bort från bebyggelsen. Som så många gånger förr hade han långt innan snön började falla tillverkat en enorm helvetesmaskin och laddat den full med bränsle, för den skull någon skulle våga sno hans ved som han surt konstaterat vara sur och egentligen helt värdelös med dock fullt användbar för att kasta efter både ung som gammal potentiell inkräktare. Maskinen hade ännu inte ställts på det betongfundament som upptog större delen av gårdstunet men det hade däremot en annan av de säregna metallstrukturer som Boris byggt; hans icke patenterade klätterställning för barn med långa armar. Detta var Boris i ett nötskal; ständigt på jakt efter nya metoder att döva sin osläckbara törst efter ära och framgång. Nu stod han i givakt på gårdstunet och inväntade nästa genidrag i hopp om att detta skulle få någon slags effekt.

I timmar stod
han där och inväntade.

Jag väntade
också, på en vän, som jag här utanför järnvägsstationen mött för första gången för en tio femton år sedan, då i skenet från den halogenlampa som nu likt en vissen mangoliablomma dinglade dystert från stationshusets vägg. Han hade hetat Ivan Mirsikova som ung och gjorde på den tiden 11.3 på sextio meter. Inte dåligt, var han ensam (utan publik) avverkade han enligt egen utsago denna sträcka på halva tiden med ena foten i ett betongblock och den andra aldrig lämnandes startlinjen.

-"Trettifyra å femti
!" utbrast den indignerade Boris helt plötsligt. Mannen framör honom blev helt förskräckt.
-"Va?!" utbrast han
, "är det inte.. " Längre kom han inte innan rösten övergick i en sorts obehaglig falsett likt en trana med en visselpipa i krävan. Gällt och obehagligt skar detta synnerligen genomträngande ljud vida kring och ut över det intilliggande torget. I en våning i huset mitt emot de båda männen vaknade en gammal general upp. Han hade legat i samma säng som sig själv under hela sitt vuxna liv. Liggsåren var vardag för honom. Oaktat detta var hans sömnlösa nätter honom ett gissel. Tandgnisslan och och andra uttryck såsom variga blåsor, nedbrytande tristess och   

  

Diskutera
Nollställd i Ånge

Mårten Lind
2009-11-26, 08:58:32
Tja... du kan fortsätta nästan hur som helst och det blir ändå rätt. "Detta" syftar ju till att generalens liggsår var honom vardagsmat, och "oaktat" typ "om vi bortser från att..."
Oaktat=inte beaktat.

Tobias Ekendahl
2009-11-25, 15:24:33
"Oaktat detta" vadå "oaktat detta"? Fattar inte??!! Hur ska jag fortsätta? Är jag usel på svenska? Ja.

Mårten Lind
2009-10-18, 17:03:16
Det behöver man nog inte skämmas för så mycket. Framförallt inte i den här.

Administrator: Anders Bylund