Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Mycket små glasbitar

Statistics


Blue = Mårten Lind
Green = Tobias Ekendahl
Red = Måns Svensson

   I timtal kunde faster Rutger sitta och älta om alla oförätter hon utsatt sin kusin för:
1. Såga
av hans favoritgurka på nio ställen.
2. Operera bort
hans halsmandlar med en slö sked.
3. Strössla nagelspån
i koppartratten tillhörande hans bästa hembränningsapparat.
4. Välta omkull
honom.
5. Långsamt
besöka hans museum.
6. Iklädd tomtemundering
gnugga sig mot hans hatt. (Det känns underbart när man kan få sig slikt serverat) .

Faster muttrade alltid
, men särskilt intensivt blev det sällan. Småmuttrandet hörde till den sortens hopplösa bakgrundsgnäll man alltid förknippade med barndomens ändlöst långrandiga grötätande eller helt andra nostalgiska minnen som det blodiga hasandet av likdelsfyllda jutesäckar mot hallgolvet. I Lissabon där dansa de på kungens vis men hemmavid blev det sällan pompa på slottet. Faktum är att i nio fall av sju blev våra lekar irriterande även för oss. Men så en synnerligen kylslagen kväll, när stjärnorna tindrade och kometerna hade svansar långa som bollar, inträffade oväntat något högst sannolikt. Faster slutade muttra. Förvånat såg vi på varandra och det kändes som det blev nästan för mycket på varandra för ganska....ja, alldeles ogrammatiskt korrekt klampade just en kraftig mjödbryggare fram genom den av hävd och stolthet onödigt pompösa marmorportal vilken nästan nådde honom till midjan. -"Mitt herrskap", började han innan han ens hunnit öppna munnen, varefter orden sprängde sig ut genom garnityren, "här torde brunnsborrning vara ett klokt val ty något så torrlagt som den här kommunen har jag aldrig någonsin haft den jävla oflaxen att skåda genom mina i förtroende sagt inte alltid helt välsittande pappglasögon". Vi såg på varandra, han och vi. Tio par ögon som inte sett mycket till lycka. Faster harklade sig. Det lät illa. Moraklockans tunga pendel, liggande på golvet, glänste matt i stearinljusens dunkla sken. Ett svagt knastrande tillkännagav någons ankomst över det smuliga linoleumgolvet i hallen. En nästan ljudlös vindpust fick våra respektive servetter att fladdra till likt de fjärilsvingar som vi aldrig någonsin hört talas om men som vi långsamt men obevekligt nu tvangs inse att vi hade behövt som senkommen evolutionär fördel, om man med dessa ord och begrepp ville klargöra det osannolika i att vi överhuvudtaget kunde utveckla extra extremiteter under dessa synnerligen normala förhållanden, fria från allt genetiskt dravel och "hur i hela friden gick det till?"-snack varvat med de omständigheter som jag alltsedan tiden i Torsby grubblat på. Bakom mjödbryggaren (en gammal fin bronspjäs föreställande fyra stenpjäser och en schackpjäs ur pjäsen "Memory" (som ju som bekant knappast är att bemäla som en av samtidens mera utpräglade kostymdramer men ändock en på många sätt representativ företeelse sett i ljuset av vår tids förhärskande tendenser inom scenframträdandets ädla konst )) tornade åskmolnen upp sig likt kolsvärtade asfaltsklumpar vid midnatt. Mullrandet i fjärran verkade distrahera faster för ett ögonblick och för en hundralapp skulle jag inte tveka att påstå att hon mindes tider under det ögonblicket hon sedan dess aldrig, ens för väl initierade, skulle erkänna. Det var nästan som om hon avsiktligen spred förvirring bland oss barn. Ja, som om hon ville oss illa. Vi var förvisso alltid lite mordiska och upplagda byxben hade vi lite till mans, men något så obegripligt och svårtolkat som fasters beteende kunde vi inte erinra oss om vi så rådbråkade vårt innersta till det yttersta att vi imploderade och dog. Usch, ja.

Mycket små glasbitar
låg i princip lite här och där efter att faster tidigare under aftonen hivat martiniservisen bokstavligt talat över ända. De skridskor som sävligt skred sällsynt elegant under och över dessa tvärstannade bryskt och utbrast:
-"Vi är
besjälade av naturen och talar flytande latin. Femton års stafettskrivande är gagnlöst."   

  

Diskutera
Mycket små glasbitar

Måns Svensson
2007-05-30, 08:12:21
Bra, då gör jag det nu då! :P

Anders Bylund
2007-05-30, 07:26:00
Alls icke!

Måns Svensson
2007-05-30, 02:31:12
Är den här avslutad?

Administrator: Anders Bylund