Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Hugahååg och Trollen

Statistics


Blue = Anders Bylund
Green = Mårten Lind

   Det var en gång en liten ful pojke som bodde alldeles ensam i ett stort skjul. Hans enda tidsfördriv var att räkna skjulets väggar, vilket han å andra sidan tyckte desto mera om.
En vacker dag när pojken som räknade väggar räknade väggar kom plötsligt en galen gris rusande utanför. Pojken blev så störd att han tappade räkningen, och rusade ut ur skjulet, vilt viftande med sin gamla miniräknare. Grisen brakade genom skjulets väggar, och utan att sakta ned lyckades den förvandla byggnaden till en brädhög, för detta skjul voro ej särskilt välbyggt.
Därefter grävde den ner sig.
Knappt hade pojken hämtat sig från den chock det innebär att få sitt hem och tillika enda tidsfördriv utplånat av en vilt främmande gris, förrän han döpte om sig till Hugahååg och beslöt sig för att gå och göra någonting nyttigt med sitt liv.

Samtidigt, i en grotta inte helt nära Özzemad, satt en stor kung i landsförvisning.

Hugahååg sprätte iväg västerut och fortsatte tills han blev blå, i närheten av en mindre snygg stad vid namn Glä-Glå. Där låg ett slott och myste i hörnet av Kungsgatan och Östra Avenyn, och det var dit Hugahååg nu styrde kosan, om än ganska långsamt.

Under tiden, i slottet, rådde fullständigt oacceptabla omständigheter. Kungen hade nämligen inte vaknat ännu, och tre blodiga sändebud från gränsen stod i audienshallen och svor.
Då störtade Hugahååg in, med buller.
-"Vem är du, din jävelfan?" svor det ena sändebudet irriterat. Han kom sedermera att bli världsberömd under namnet Bozanuf, och kom med bud från gränsen. Hugahååg såg förvirrad ut innan han kutade in i kungens sovrum.
-"Stopp där!" ylade dörrvakterna och rusade efter, vilt gråtande.
-"Jävlar! Helvete!" replikerade hedersvakten utanför slottet och rusade till, tätt åtföljd av sändebuden och hovmarskalken, varpå hela jämrans staden lystrade och invaderades av tolv stora troll.
Hugahååg vände på en femöring.
-"Skit i mig!" skrek han irriterat, och flydde vilt voltande mot horisonten i öster.
Strax nådde han en grotta, i vilken han efter en stunds intensivt letande fann en gammal kung.
-"Vem? Vad? Varför? Men hur?" yrade kungen, och störtade ut ur grottan. Hugahååg insåg mycket mindre än han ville. Då såghan plötsligt ett ofantligt, enormt, mirakulöst gigantiskt stort och väldans häftigt svärd, vilket han greppade och klöv ett berg med, bara för att se hur det bet. Därpå rände han efter kungen.
-"Stopp! Stanna! Öh! Hörrö!" Kungen lät sig inte nedslås av detta förhastade uttalande, utan brakade rätt in i Glä-Glå, och sedan sågs han aldrig mera till.

Under tiden rasade striderna för fullt mellan trollen och stadsmilisen, och Hugahååg, fast besluten att väcka kungen, travade raskt över öde gator och blodbesudlade torg, och sparkade barskt upp slottsporten med tårna.
-"Hörni, det är dags-"
-"Håll din jävla käft, bögjävel!" svor det andra sändebudet, som kom att bli en berömd härskare längre fram på dagen.
-"Nu är det du som håller käften!" tyckte Hugahååg hotfullt. "Staden är i fara och kungen sover! Vakterna gråter, och här står ni, med svärd i hand och bud i sinn, och svär! Bättring!"
-"Du, din jävel, du skall inte stå här och gapa efter bättring, det skall vi! Vårt bud handlar om jääävligt viktiga grejer, så håll mitt svärd en stund medan jag svär färdigt. Jävlar, fan i helvete! Skitfaans pissjävla asdret!!!" kacklade sändebudet.
-"Men käft!" tröttnade Hugahååg och rände svärdet i golvet så att slottet sprack. Då vaknade kungen.
Rasande rusade han ut i hallen, klädd i en helrustning av masonit, och trampade ihjäl dörrvakterna i processen.
-"Vad i helvete pågår?" undrade monarken nyfiket, och petade Hugahååg i magen med sin spira.
-"Kungadjävul, vi kommer med bud från gränsen!" annonserade Bozanuf vänligt men bestämt.
-"Lyss ej till denna bräkande get! Lyss ej till denna bräkande get!" domderade Hugahååg. "Trollen står för porten, och det är värre än man kan tro vid en första undersökning. I själva verket är de själva verken självförverkligade. Märkvärdigt, eller vad säger publikfavoriten?"
-"Va?" missförstod kungen. Sedan tog han spiran i bägge nävarna, och med ett vrål av eoners uppdämd vrede hivade han ut spiran genom väggen.
-"Bravo! Mera sånt!"
-"Ge dem! För djävulen!"
Då sparkades slottsporten iväg för att aldrig mera synas till, och in stormade den berömde Mannen Från Vidderna med en stor bananklase och tolv stora kugghjul.
-"Haha!" skrek han för full hals, ivrigt skakandes bananklasen.
-"VEM?" brölade kungen, som aldrig hört talas om denne man, och dessutom kände att han började tappa delar av sin rustning.
-"Mannen är galen!" protesterade Hugahååg. "Var snäll och hjälp mig slå ned honom!"
-"Fan i helvete, lyssna nån gång! Trollen kommer!" yyylade den andre budbäraren, varpå han tog makten från kungen och styrde landet rättvist och klokt innan en uppretad och tillika avsatt kung sparkade skallen av honom efter en stunds träning.
-"Nu vore det bra om någon kunde göra något för att fördriva okunnighetens mörker från folkets sängkammare. Ja, dra upp rullgardinerna, släpp in kunskapens ljus, lätta de hjärnornas dimmor som lagt sig över de oupplystas sinnen, och sprid vetskap! Ja, sprid vetskap över landet!" tribunerade kungen högfärdigt.
De övriga sändebuden såg ilskna ut.
-"Du kan väl börja, Hugahååg. Släng ut trollen, de stöör!"
Det var rätt ord i rättan tid, tyckte Hugahååg, och stegade barskt iväg och dängde ett troll i huvet, varpå han brutalt fördes iväg till trollgrottan av trollets släktingar.

Under tiden, i slottet, började kungen tröttna på sina gäster, varför han hivade ut alla tre genom porten, vilt skrikande diverse gulliga tyska marscher i c-dur. Sen sprang han ner i källaren och gömde sig under en säck betong.

-"Vad är du för en sort, som törs ge mig spader när rutertvåan ligger i lä från träkvartens lilltrumf?" sade Trollmor irriterat, och bläddrade runt bland korten med en frenesi som en uppretad trollmor.
Hugahååg, som inte alls förstod själva tanken bakom detta, chansade med ett färggrant kort med en skäggprydd herre på.
-"Herrejävlar så kass! Fattar du ingenting? Skall du spela ut halvstorans ruter UTAN ATT HA GÅTT HEM MED FJÄRRKNEKTENS PARALLELLTRUMF!? Du måste ju vara fullständigt hjärndöd!"
-"Men..."
-"Käften!" Därpå slet hon korten från Hugahååg och pressade ner dom i en liten låda. "Nu kör vi igen, och tänk lite den här gången."

Under tiden, utanför slottet, stod de två berömda traktorstatyerna absolut stilla. Kungen, som låg och fegade sig under en betongsäck, bestämde sig för att låta armén rycka ut. Beslutsamt rusade han iväg till sin femstjärnigaste general för att rådgöra.
På vägen mötte han dock Bozanuf, som kvickt satte krokben för monarken, snappade åt sig kronan och talade sålunda:
-"Nu skall du lyssna - nej! Låt bli!"
Kungen dängde till sin uppstudsige undersåte med sin tyngsta riksregal, och sprang med huvudet före in i en stenvägg. Båda kollisionsparterna rämnade, och kungen begrovs under den tyngsta av dem. Bozanuf plockade åter upp kronan, och sprang iväg, alltmedan han satte på sig solglasögonen och drog sitt svärd.
Då kom en tanke i hans skalle: ränn ditt svärd genom var trollabuk som visar sig för eder.
-"Javäl!"

I trollgrottan började Hugahååg så smått lära sig grunderna i detta mystiska spel, inkluderande utväxling av små papperslappar och vrålande av knasiga rituella fraser, vilka han dock ännu inte fått riktigt grepp om. Spader flärp och högtrappens ruter, t ex. Han slängde fram stallknekten utanpå klöverängen upprepade gånger, vilket fick trollmor att dänga näven i stenbordet så flisorna flög.
-"Du kan inte överlappa halvgrisen i trumfsits med det dubbla grekspelet! Begrips?!?" röt hon och rafsade på nytt ihop korten.
-"Trollmor, kan vi inte göra något annat? Jag befarar att detta spel är skadligt för min hjärna," befarade Hugahååg modigt. Trollmor knökade ner korten i halsen på honom så att de försvann.
-"Vad i helvete säger jag? Det är skitkul att spela skumma spel jag inte alls förstår!" vrålade Hugahååg, blandade och gav.

Samtidigt, utanför slottet, rasade en fruktansvärd batalj mellan trollen (minus trollmor) och de nu hårt ansatta och få resterande, extremt heroiska och väldigt lojala Glä-Glåiska medlemmarna av stadsvakten.
Blod flöt i breda floder längs avenyerna, likdelar låg i högar utanför porten, och snart skulle kombattanterna inte längre kunna nå en fredlig uppgörelse, enär stadsvakten snart nedgjorts, och den kungliga livvakten tvingades hissa vit flagg på slottets tak. Då grep Bozanuf in.
-"FRAMÅT, MANNAR!!!!!" brölade han exalterat, och sparkade upp slottsporten så hårt att en förbipasserande individ fick den i huvet och dock på fläcken. Trollen kastade varsin sten i väggen, och Bozanuf störtade fram medan slottet störtade samman, varpå hela den stolta här han lett bestämde sig för att dö på fläcken, begravda under fyrahundra ton kungligt slott. Men Bozanuf lät sig inte bekommas, istället körde han klingan genom trollamagar, trollastrupar och trollalår till höger och vänster, och rusade sedan norrut.

-"Snälla, sluta! Jag orkar inte mer!!" grät Hugahååg, när han ännu en gång misslyckats med den tertiära spelföringen mot den Trojanska Trumfen i Stora Gränsfallet.
-"Käften och blanda," grymtade Trollmor och förde upp omgångens resultat på skoj.

Bozanuf stannade. Något var definitivt helt fel.
Framför honom på marken låg en stor pil, pekande på en liten skogsdunge vid sidan av en liten borg, strax intill en silverglänsande Ford Nörd.
-"WOW!" tjöt han förnöjt och slängde sig in i bilen, trampade gasen i botten och satte nya batterier i bergsprängaren.
-"Vad gör du i min bil?" pep en liten man i baksätet med stort skägg och strutformad hatt. Bozanuf kväste honom kvickt med svärdet.

-"SNÄLLA! SLUTA!" bölade Hugahååg med brusten stämma. "JAG KAN JU INTE DET HÄR, KÄRRINGJÄVEL!" Tårdrypande slängde han upp Kungskvartetten på bordet och brast i gråt.
Trollmor bleknade.
-"Öh... öh... skall du inte... öh..."
-"BUÄÄÄH!!!"
-"Ta det inte så. Här, ta upp korten, så spelar vi poker istället.
-"BUÄÄÄÄH!!!"
-"Men..."
-"Jag vill inte mer! Låt mig slippa, jag vill hem och bygga ett nytt skjul! Jag vill räkna väggar tills jag dööör!" tjöt den rödögde gossen.
-"Vi kan väl bygga korthus istället?" föreslog Trollmor försynt.
-"NEJ!!!!!"

Då blev Trollmor arg.

-"Förbannade jävla otacksamma ungjävel! Här försöker man lära folk ett trevligt familjespel, och det enda som händer är att man får skäll och sura miner! Nu blandar du, och inget gnäll!!"
Någonting brast inom Hugahååg, och med ett spaderäss karvade han hål i stenväggen och smet.
-"Öj! Kom tillbaka! Otacksamma svin!"
Men Hugahååg var redan hemma, och byggde snabbt upp sitt skjul. Sedan dess har han suttit där, och räknat sina väggar.

Bozanuf då? Jo, han slängde upp bergsprängaren på taket, och for till bergen för att spela musik för ett gäng trollkarlar.

I Glä-Glå blev det tredje sändebudet hemskickat med nästa tåg, och staden övergick till republik.
  

  

Diskutera
Hugahååg och Trollen

Anders Bylund
2013-02-12, 08:48:30
-"Vad i helvete säger jag? Det är skitkul att spela skumma spel jag inte alls förstår!" vrålade Hugahååg, blandade och gav.



Administrator: Anders Bylund