Statistics

   Det voro en gång, för ett antal tidsenheter sedan, en liten grön man. Han bodde i den södra delen. En vacker vårdag när den lille mannen kvittrade och fåglarna promenerade omkring kom plötsligt en stor och stygg trollkarl kutande.
-"Hallå där! Vad i herrans namn tror du att du gör?" talte mannen i brysk ton.
-"Kviddevitt-pjuu pjuu flärpaflärpaflärpa krax!" rapporterade den lille trollkarlen och förvandlade sig raskt till tre kilo härsket bly, varefter han (mirakulöst nog) utförde en perfekt trevallars carambole och sedan slängde sig själv raklång framför en skenande ångvält.
-"Det var värst!" tyckte mannen, som för övrigt hette Niltegåård Tjäppoplöckur von Släppenfjärt. Sedan gick han hem och slog sig blodig mot dörrkläppen av fullständigt okontrollerad sorg.
-"Vad jag är dum!" bölade han oförsonligt. "Jag är så jävla körd, så körd!" Och sedan tappade han ena njuren. Den andra hade han skänkt till loppmarknad, så han lät -"HrööÖÖkhg"- det hela bero. Han öppnade dörren och klev i en rävsax som klippte av honom benet. Blodet sprutade över rummet och lymfvätskan stänkte på en liten tomte som åsåg det hela med enorm likgiltighet. Därefter kokade mannen en kanna te och hällde i sig, varpå stora brännblåsor svällde upp överallt på och i hans stackars inälvor.
Då bankade det på dörren, och trollkarlen klev in, till allmän förvåning.
-"D-d-du!" stammade den lille trollkarlen. "Bor du här?" Och så flydde han in i sovrummet.
-"Gaah! En trollkarl i mitt sovrum!" hävdade Niltegåård och rusade efter med tekannan i upplösningstillstånd. Nu skulle äntligen rättvisa skipas! Han rundade hallen och störtade uppför trappan. Därpå slet han sönder tekannan och slungade skärvorna genom sovrumsdörren.
-"Nu faan!" ångade han på, och slet upp en liten blombukett och en vettskrämd kanin ur sin byrålåda.
Samtidigt, i sovrummet, kröp en vettskrämd trollkarl ihop i strumplådan, ivrigt mässande "Ave Maria" och ritande små gnomer på strumpor.
Med ett brak som från trettiotretusenniohundratolv sovande murmeldjur som faller ur en hink till bredden fylld med kokande rödfärg och ned på en kokt trekilos entrecoté dundrade en liten blombukett och dito kanin genom dörren. Dörren, ja! Det var en mycket berömd dörr, den hette Klabbe och hade suttit på flera ställen under sin livstid än någon annan dörr.
Eller så.
Men nu blev trollkarlen galen av längtan och sprang ut, bort och till Mallorca. Dörren tog han med sig och likaså ångvälten.
-"Puh..." flämtade den hitintills bortglömde lille tomten, som sedermera kom att sluta sina dagar i tomte sax. Men han hann skriva ned alltihop, och resultatet blev ett 2 sidors alster av hejdlös kaliber, och ni har just läst det. Bröööl!