Statistics

   Morgonen nalkades, likt en skadeskjuten anakonda. Ååååh, Strit-Göran hatade gryningstimmarna, deras sega utdragna ångestmättade ångor svepte över honom. Han svettades kopiöst, men förmådde sig inte att sträcka sig efter avstängningsknappen. Varför sov han så här dåligt? Kunde det ha varit de där avbetalningarna som han hakat upp sig på? Eller var det inte bra att sova i bastun? Den där healing-konsulenten hade ju rekommenderat det som ett osvikligt medel mot förkylning, nedstämdhet och gråhårighet. Det verkade inte fungera. Han suckade, reste sig med ett ryck och stapplade fram till radiatorn, där han hade bunkrat upp med konserver för att slippa gå till affären på bra många veckor. Han hatade nämligen ägaren till denna affär, en herre mer inställsam var svår att hitta. En burk med ravioli hade jäst och var tydligen på vippen att spricka upp, det sipprade ut något som brändes och luktade surt. Strit-Göran stod handfallen i några minuter innan han slickade sina torra läppar och skrek rakt ut, med sina sista krafter slängde han alla burkar åt helvete. Sedan fortsatte med aloe-vera-krämerna som den där förbannade New-Age-pseudo-hippien hade lurat på honom. Dyrt hade varit också, men inte hade han genomskådat bluffen i tid. Nu var han betydligt fattigare och inte gick skottkärreproduktionen nåt vidare heller. Ingen behövde skottkärror längre. Han suckade och gnagde förstrött på en lovika-vante, medan han tittade ut genom det lilla fönstret i bastudörren. Han borde gå och hämta posten, egentligen, det var längesen. Huttrande lämnande han bastun och gick ut i snömodden. Fan vilket pissväder! Man borde inte bo i ett sådant meterologiskt avgrundshål. Det vredesmod Strit-Göran kände mot hela sin livssituation resulterade i en synnerligen märklig överslagshandling: Plötsligt började han dansa limbo under stängslet till hagen, frenetiskt dessutom. Trots att han bara hade en morgonrock som skydd mot stirrande grannar och iskall, vintrig vind, kände han inget obehag. Äntligen fick han göra det han hade drömt om så länge, stå på scen! Ta ut svängarna, exponera sig! Han njöt av uppmärksamheten som han fick av de fnissande grannarna, de frusna talgoxarna och de skabbpälsade små rävarna som dolskt smög i buskagen. Skymningen kom fortare än man var beredd på, och detta särskilt som det varit morgon alldeles nyss, tyckte Strit-Göran i alla fall. I själva verket hade lång natts färd mot dag, och hela den grejen, aldrig ägt rum, eftersom allt bara var en illusion, eller alltså om man ska förklara det med joniseringsenergi så får man fråga nån annan, gärna någon med rolig mössa......Strit-Göran höll på oavbrutet med sin dans, men tillslut klarade hans kropp inte mer och han föll ihop i en snödriva i fosterställning.

Nisse Granhult hade jobbat med sophämtning i kvarteret i flera år och trivdes som fisken i guldfiskskålen, dåligt alltså. Varje dag hämtade han räkskal, gamla smaklösa lampskärmar, döda husdjur och annat skräp. Ett visst mått av förtjusning kunde märkas hos äldre damer när Nisse, med sitt manligt oborstade men ändå charmiga uttryck stack ut huvudet ur sin marinblå sopbil och skrek -"Va fint frun har packat sina sopor! Man blir ju alldeles rörd, och upplyft!" Efter denna skämtsamma och inte helt osmickrande konversation blev damerna i regel glada resten av dagen. Nisses gemyt var mycket uppskattat, men själv kände han sig falsk. Han var ju sur och tvär i många bemärkelser, och definitivt inte någon ängel. Men tanterna log blitt. Nisse körde förbi snödrivan tänkandes på detta. Ibland brukade han vara lite frånvarande i jobbet. Så var fallet just i dag, därför noterade han inte de magra ben som stack upp ur snödrivan intill grovsopsdrivan, alltså förutom snöhögen så fanns även en stor sophög som skulle hämtas och det var denna som Nisse nu var i färd med att parkera bredvid. Då såg han. Han hade precis stannat när han såg Strit-Görans slitna keps skymta i snön. Försiktigt petade han med foten på den sjaskiga nylonkepsen. Strit-Göran ryckte till och började hosta blod som färgade snön röd. Han väste hest att han ville ha hjälp.
-"Va?", sa Nisse, "vad kan jag...eller jag menar, hjälp med vadå?
-"Mitt liv", viskade Strit-Göran, det går inte åt rätt håll...jag tappar greppet, livet går i en nedåtgående spiral som liksom snurrar fortare och fortare utan att jag kan ta mig upp."
-"Ehh...jasså, jaha." Nisse visste inte riktigt vad han skulle svara men log som han trodde medlidsamt.
-"Jaha, hjälp mig då, stå inte bara där och dumflina", rosslade Strit-Göran surt.
-"Okej, räck mig handen din. Sa Nisse och drog upp mannen ur snödrivan. "Jaha, och nu då - kan jag hjälpa dig på något sätt?", undrade Nisse.
-"Jaaa, om jag bara fick en åktur i din fina sopbil, ta ett varv här runt. Se omvärlden. Du vet? Alltså bara.... lite schysst åka, snääälla, kan jag inte få det?"
-"Okej då, om du sitter still."
Strit-Göran ragglade fram till bilen och kravlade sig upp bredvid förarstolen. Nisse undrade om det var första gången som Strit-Göran körde lastbil, men insåg sedan att det var försent. Strit-Göran var redan i full färd med att kräkas ner förarhytten, ingen vacker syn direkt. Nisse knuffade bryskt ut Strit-Göran ur hytten och han såg även till att han landade i snödrivan med ansiktet neråt.
-"Förlåt!? Det var inte meningen", flinade Nisse, osäkert och hysteriskt. "Eller jag menar det var det visst, för jag tycker inte alls om när luffare spyr i min bil. Så det så! "
Strit-Göran kräktes igen. Det var uppenbart att karln behövde hjälp. Nisse var ju dock inte så där särskilt angelägen om att engagera sig mer i detta och körde därför vidare till nästa soptunna. Nisse var egentligen professionell grodman. Han hade dock fått avsked på vått papper, eftersom han olovligen plockat koraller vid ett skyddat område för radioaktiva utsläpp. Bitterheten han kände var enorm, men utåt höll han masken. Till varje person han mötte sa han bara: -"Om jag fick chansen att leva mitt liv skulle jag förvekliga mig, göra mig svagare, sårbar och ömklig, förnedra mig själv och få massor med medlidande, kanske även EU-stöd. Men framförallt skulle jag ha förutseende nog att inte nedlåta mig till att själv hjälpa och trösta depressiva, regelbundet kräkande uteliggare som faktiskt inte har med mig att göra. Med de förutsättningar för en lyckad livsbana kunde jag istället ha gått hur långt som helst. Vem vet vad jag hade gjort idag, spelat jazzmusik med Esbjörn Svenssons Trio eller kanske rockat gubbfett med den där schyssta Robert Wells eller The Band. Eller varför inte båda på samma gång?"

Men borta i Strit-Görans skottkärrefabrik smiddes rullebörarnas handtag som vanligt tillsammans med de stora spiselkrokarna som utgjorde ett viktigt komplement. Än så länge visste inte arbetarna att deras chef hade fått ett nervsammanbrott. De slet i sitt anletes svett.....eller, nåja. Ok, de fikade, som vanligt alltmedan svetslamporna brann mer för stämningens skull än något som hade ett nyttovärde, lata kunde man kalla dem.
-"Tror nog att det blir hemgång snart."
-"Jaha, allaredan?"
-"Visst är det så, fredag vetu."
-"Haru. Hur ser helgen ut?"
-"Det blir kröka som vanligt och lite ålarens till, som vanligt."
-"Haru. Låter ju fett."
-"Själv då?"
-"Vi ska till svärmor. Skitträligt, du vet käringen har aldrig gillat tapirer men ändå ska vi ta med allihop, annars hinner inte vi inte få med dem i deklarationen. Du vet, avdrag är ju alltid önskvärt, man vill ju fan inte pynta mer än man behöver till de där jävla skattmasarna, lönnfeta jävlar som skulle må bra av att skickas till Norrland så att det blir nån jävla ordning här i landet. Fan vet om inte de där lössen till tapirer borde rakas innan de ska med till käringen, de har hårat av sig nåt förfärligt på nya skinnsoffan, jag höll på att få ett sånt bryt härom kvällen förstår du alltså jag.."
-"Jaha, joråsatt.."
-"Inte för att vara taskig men du lyssnar jävligt dåligt. Det är liksom ganska jobbigt när man typ mår dåligt, eller inte bra, jag behöver faktiskt lite hjälp här."
-"Ledsen, men jag måste hem och städa lite, du vet."
-"Så här håller du alltid på, undanflykter kallar jag det. Alltså du är en.."
-"Nej! Det är jag inte, jag är en.."
-"NEJ!! JAG SÄGER JU ATT DU ÄR EN DÖV-STUM FISKMÅS! "
-"Varför blir det alltid så här?"
-"Inte fan vet jag, nu går jag och skriver en annan vrickad berättelse. SLUT SÄGER JAG!!"

Fåfänga äro människornas drömmar. Faktiskt.