Statistics

   Bryntalf af Wintenschleswig hade aldrig någonsin tidigare badat i en gödselbrunn, det var en upplevelse utöver det vanliga. Champagne hade förvisso fördelen av att vara tunn och bubblig, och smaklig på ett mer angenämnt sätt, men att dricka cognac nere i brunnen var aromatiskt, såattsäga.
Tillsammans med hängbuksvinet Grümtschleswig hade Bryntalf egentligen kommit till bygden för att sälja trådrullar och fågelbadsfontäner men affärerna hade gått dåligt. De flesta av innevånarna i byn var skeptiskt lagda mot trådrullar medan fågelbadsfontänerna hade haft en viss åtgång. Nu var tyvärr fågelbadsfontänernas kvalitet inte av den gedigenhet som man kanske skulle ha önskat, åtminstone tyckte inte kunderna det, därför hade de beslutsamt kastat både Bryntalf och hans hängbukssvin rakt i fördärvet, dvs i gödselbrunnen, tillsammans med alla trasiga fågelbadsfontäner och lagret av trådrullar. Som i ett rus försökte han ge sig själv ohejdat beröm, något som han var mycket bra på, han levde i föreställningen att inget han gjorde var särskilt klandervärt.

Nåväl. Denna gång var det svårt att bli just ohejdad i berömet. Att sitta på bottnen av brunnen kändes egentligen rätt olustigt och Cognacsdoften förtogs gaska brutalt av ammoniakångorna. Efter några timmar tuppade Bryntalf av helt och fördes bort till en bisarr drömvärld, där alla ville köpa både trådrullar, fontäner och skosulor.

I den mindre bisarra verkligheten ovanför gödselbrunnen hade det inte lugnat ned sig, folk hade nu eldat upp varandea till raseri. Med fradga kring munnen och stora påkar i händerna gick de långsamt mässande runt gödselbrunnens kant. Hängbukssvinet försökte väcka Bryntalf ur hans ammoniak-töcken i vilket han nu drömde om fagra ungmör som badade i mjölk och polkagriskross och som inget hellre ville än att höra hans evighetslånga utläggningar om kvalitet på systråd och äppelmostillverkning. Bara de kunde sluta grymta så förbannat! Han återfick medvetandet och insåg allvaret i situationen. Hötjugor och spett regnade ner och plumsade dovt då de slog i gödselytan, Bryntalf var på benen och rusade panikslaget runt, så gott det nu gick. Han var nära att spetsas åtskilliga gånger innan Grümtschleswig trängde in honom mot väggen för en gång för alla snacka allvar med Bryntalf.

Ofullständiga brottstycken av samtalet nådde upp till brunnskanten, nyfikna människor sträckte ut öronen över kanten i akt och mening att försöka förstå vad det egentligen var som yttrades. Följande kunde höras:

-"Fnyrf gnööööörf blöfff nooofsss hansaplast!!"

En pojke som lutat sig lite för långt tappade plötsligt fotfästet och föll huvudstupa ner i gödselbrunnen. Tumult uppstod omedelbart bland de återstående nio småpojkarna, som tävlade om vem som kunde pricka Bryntalf med en sten. I sin iver halkade en till ner och hamnade rakt på hängbukssvinet som var mycket irriterat över detta infama påhopp. Rasande fräste det till och lillpojken försvann i käftarna på grisen på det mest makabra sätt. Bryntalf insåg att detta inte var ägnat små barn att se på och beslöt att det var dags att lämna misären. I ett försök att förbättra sin popularitet tog han till orda och sa:
-Vänner, fiender och samlat skrymt och knott. Skall vi icke beakta situationens förändrade implikationer för att belysa den situation vi alla befinner oss i... nåväl, jag befinner mig i, men i alla händelser den händelseutveckling som nu pågår är inte önskvärd, det skulle kunne uttryckas i klatext som såhär (ungefär): Vi simmar alla i samma båt. Vi är alla människor och det är synd. Klumpiga människor faller ofta i galet tråg, liksom skomakare utan segel knappast är en ovanlig syn i våra trakter. Dessutom vill hängbukssvin ingen något illa även om somliga oförsiktiga gynnare helt visst kan åsamkas en liten rispa någongång. Om ni lät mig komma ur detta klister i form av animalisk avföring, så skulle vi kunna diskutera saker och ting på ett betydligt mognare, för att inte säga vuxet sätt.

En lång tystnad.
-Det var det bästa, vackraste och mest rörande jag någonsin hört, utbrast ett skrymt och femton knott stämde genast in i lovsången. Byborna bar Bryntalf runt gårdsplanen (till gården där gödselbrunnen hörde hemma). Därpå hissade de upp honom i flaggstången, spelade trumpet och bad honom om autografer. En oväntad vändning kan tyckas, men man får i detta beakta att det rörde sig om en märklig och förbisedd del av vårat land, där människor i årtionden ansett att utomsocknes var grannens granne och där gästfriheten var en dygd som helgades i var stuga. Just därför bar man alltid ovänner som visat sig vara oovänner på sina axlar, minnandes den gamla historien om en get som andades in fotogen på menlösa barns dag (förlåt värnlösa) och sprang som besatt runt i en konfektyrbutik, och vällte ned chokladpraliner på golvet till de värnlösa barnens stora förtjusning. Allt ändade för övrigt med en längre skrivelse till Kejsaren i landet Ägglåda som benådade forna ovänner å allas bekostnad och bifogade påbjudan att menigheten å det snaraste månde upphöra med oväsen och oegentligheter gentemot otillbörlig lekman inom trådrulleförsäljarbranschen.

Efter denna omtumlande tillställning valde Bryntalf att ligga lågt ett tag. Han drog sig tillbaka på sitt lilla torp, ja så litet var det nu inte: 15 rum och kök, samt underjordiskt källarkomplex med bla mårddjurssutställning och en kaninsamling. Det s.k. lilla torpet tjänstgjorde som Bryntafs tillflyktsort och huvudsakliga inkomstkälla. Fågelbadsaffärerna kunde ju drivas "online", via nätbutik, det gick bra, så bra att försäljningsturerna mer var ett sätt att få komma ut och träffa folk, mer än att kränga fågelbad. Kul i de flesta fall då Grümtshleswig inte var den som brukade ta sig vatten över huvudet utan lungt lutade sig tillbaka i ett härligt gyttjebad åminnandes gamle Kungens motto "Bättre gegga runt än illa fäktas".