Gamle Flambert hade som vanligt ingen aning om var han skulle börja leta eftersom han inte gillade torsk. Han kände sig dock pigg denna dag så han hoppade ut genom fönstret iklädd ingenting alls. Frenetiskt viftande landade han på baken skrikandes någonting om "Attans fiskar," varefter han rullade nerför backen mot uthuset. Förskräckt såg han till att landa, varpå han försiktigt sparkade igång sin lilla bedrövade oxe Hubertus. Då detta deprimerade klövdjur inte alls ville göra som Flambert tyckte var det lämpliga för stunden, så nöjde sig Flambert med att mest bara sitta och glo rakt in i oxens bakända tills han dog.