Dimmiga dagrar vid horisonten, ibland skymtade genom den hinna av hopp som endast alltför sällan nådde mig. Så kunde det eviga snart förgås. Min själ är grädden på moset.


Mitt namn är Dag. Efternamnet Svart. Vem kan väl egentligen säga emot där? Ingen.


Jag flyter omkring dag ut och dag in. Jag tar det som en förolämpning. Du som lever ditt liv i ljusbadande rosenskum. Du som glömsk av alla stunder i sus och dus bara glömde mig och mina patetiska försök att få en diktsamling publicerad.