| Tiden räcker inte till. Men det ärändå frestande att börja nysta i det. Man vill gärnaändå, liksom. Frustration är en drivkraft, det med. Sagt och gjort. Jag försöker här formulera en slags pamflett som kan bli vägledande för dom som liksom jag inteär riktigt nöjda med läget.
Plastänglar är inte särskilt användbara. Fula är de också. Den första plastängeln som tillverkades var tysk och hade vingar. Den andra blev defekt och saknade haka, vilket fick ödesdigra konsekvenser för en person som hade råkat fastna för just denna defekt. Personen stalängeln från den som hade tillverkat den, fick samvetskval, gick tillbaks men halkade på ett löskokt bananskal och slog sig.
Katarina | 2016-10-21, 09:19:04
Ja jag vet inte. Ibland bara tappar man gnistan liksom.
| Mans | 2016-10-21, 05:28:42
För min del kunde den ha fått harva på ett tag till, men jag respekterar den akuttrötthet som förmodligen låg bakom.
| marten | 2016-10-21, 03:28:27
Ibland är det inte omedelbart uppenbart för betraktaren varför berättelserna tar slut. Den här tycker jag nog varken hunnit haverera eller nå sitt uppsatta mål att knåpa ihop en pamflett för vägledning till de som inte är nöjda med läget (kanske för att orerandet över plastänglarnas tillverkningshistoria inte tar så många steg i den riktningen). Titeln lever den förstås upp till, å andra sidan.
|
 |
