Ni vet såna där som man skulle gnugga och som sedan luktade jädrigt skumt. Jag minns tydligt att den så kallade vaniljbägaren var ett klockrent exempel på hur just ett ganska normal intresse snabbt kan rinna ut i sanden och lika snabbt ersättas av annat ganska normalt intresse. Vaniljbägaren var, för er, för mig, och för alla mina klasskompisar något som definierade tidsandan. Jag vill minnas att mitt liv under denna period kretsade kring tre saker: kapsylsamlingen, klistermärken och en blond tjej med alldeles för små utsikter till de framgångar hon
|