Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Blott tretton år senare kunde man anta att någon typ av gräns antagligen skulle vara nådd, eller åtminstone i snabbt annalkande. Det där är ju spännande tankar men inget man ska gräva ner sig i.

Rabarberrabatten däremot, den ska man gärna schakta ut så fort man bara hinner! Det är ett oskick som sätter tumskruvar på snart sagt alla ärliga näringsidkare när utanförskapets hegemoni blir dogm!

Gottfrids underjordiska fyrtorn står nästan klart nu. Tack och gonatt!

SLUT


Mårten Lind | 2014-02-24, 19:58:07
Jag vibrerar av skratt- och gråtparoxysmer. I genren "Inte orka fortsätta med sina gamla röda trådar" är detta svårslaget.
Måns Svensson | 2014-02-19, 14:57:40
Det första, ganska osammanhängande stycket börjar med att i raljanta ordalag slå fast vad som borde vara målet för en drivande forskningspolitik, för att därefter gå över till ett särskilt projekt som tydligen ska ligga i linje med detta. För att finna nya vägar för produktutveckling inom svenskt näringsliv ska ett underjordsfyrtorn konstrueras, men tydligen ska också en grupp människor gå något slags personlighetsutvecklingskurs i samband med detta. Det är oklart vad denna grupp människor egentligen är för några, men de får väl tänkas jobba med forskningsfinansiering. Inte för att det blir klarare för det, men i alla fall. Överhuvudtaget verkar texten häckla eller parodiera något, men det är svårt att förstå riktigt vad.
Efter detta första stycke kommer ett kort och helt obegripligt stycke. Anders gör förvisso ett litet men lovvärt försök att få berättelsen att anknyta till titeln för första gången, vilket dock fallerar.
Nytt stycke och även Mårten tycker att rabarber borde in på något sätt. En rabarberpaj står på kylning i ett öppet fönster. På gräsmattan under detta fönster sitter en zigenare som av någon anledning skriker passager ur Cajsa Wargs dagbok. Tydligen har han för vana att göra detta, för att sedan beställa saltgurka från något slags betjäning. Det där låter ju intressant, men dessvärre får vi inte höra något mer om zigenaren. Istället får vi veta att det inte var rumstjänsten som knackade på dörren en stund senare. Vilken dörr, undrar man, zigenaren satt ju utomhus? Det får vi inte veta, men däremot får vi, med hänvisning till en Svullo Baltasar som ska ha skrivit en krönika över händelseförloppet, veta att det var Cajsa Wargs sentida ättling Hans-Ove Karlsson som knackade. Varför han gjorde det eller vad som hände sen får vi inte veta. Istället diskuteras diverse omöjliga matrecept som nämnde Baltasar publicerat. Därefter nytt stycke.
Nu blir det ett nytt försök att komma in på rabarber. Det sitter tydligen dysfunktionell rabarber på karmen till den dörr Hans-Ove knackar på, fast det är inte något som han har att göra med. Det bör klarläggas vad ordet dysfunktionell står för i detta i sammanhang och för att förstå det ska vi först få veta vad normal rabarber är. Vi får ett antal exempel på vad man kan använda rabarber till. Det sista exemplet är att rabarber kan fungera som regeringsbärare och detta utreds nu en stund. Vi får bland annat veta hur den s.k. rabarberblastdynastin i Kaupang brukade göra för att tolka viljan hos odlade rabarberplantor. På slutet blir det särskilt förvirrat, då Helga Wohnzimmer-Schroeder dras in och påstås ha skrivit en bok som använts för att hjälpa till med uttolkandet. Jag drar in en krystad passus för att indirekt protestera mot den rubbade tidslinjen (Wohnzimmer-Schroeder har ju varit samtida i alla andra berättelser, medan rabarberblastdynastin ska ha härskat mellan år 721-998), men det blir förstås bara underligt, inte minst eftersom Mårten omedelbart därefter refererar till Wohnzimmer-Schroeder såsom varande en man. Stycket kapsejsar därför obönhörligen, rinner ut i sanden och allt kommer av sig. Igen. Vi förstår fortfarande inte vad dysfunktionell rabarber är och zigenaren och Hans-Ove är fullständigt bortglömda.
Nytt kort, stycke som består av två meningar där särskilt den sista är helt obegriplig och inte verkar ha att göra med något som sägs innan eller efter. Därefter anknyts det gåtfullt till Gottfrids underjordsfyrtorn, som inte verkar ha någon relevans för allt det som sagts sedan det nämndes förra gången, och sedan är det slut.
Anders Bylund | 2013-12-17, 20:20:44
Dysfunktionell var den nog i alla fall.
Måns Svensson | 2013-12-17, 11:56:25
Ja....jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
  
Administrator: Anders Bylund