Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Rösten slog likt en redig örfil från höger till längre högerut. Därefter ekade den en stund. Masaharu blinkade till, kliade sig i pannan med en wakisashi och såg sig själv i omvärldens ljus.
En blekfet skallig man i höftskynke stod på grovmastens yttersta gnärp och log milt. Hans daisho-par glittrade i den sjunkande solens rosa strålar; en mormonfjäril lyfte trasslade in sig i grammatiken seglade sakta lyste beige som ackusativobjekt drev solnedgångens vanmäktiga poesi.
I brist på bättre vetande klöv Masaharu sin egen imposanta skallbas. Hoppsan, Kerstin!


Anders Bylund | 2013-09-18, 13:01:55
Och ibland har skribenterna helt olika åsikter om hur bra det går, eller vad som pågår över huvud taget. Då blir det stundom så här. Så ska det låta, ju.
Mårten Lind | 2013-09-18, 12:59:44
Jaså? Jag tyckte den dödssprattlade länge nog. Fast ibland läser man något efteråt och tyckte att det höll ihop bättre än vad det kändes som när man skrev den. Eller tvärtom.
Anders Bylund | 2013-09-18, 12:53:18
Nå, jag tycker att Masaharu sedd i omvärldens ljus var riktigt mysigt. Lite synd att den slutade just där. Nåja.
Mårten Lind | 2013-09-18, 09:29:42
Ändå har den till sitt försvar följande vackra mening: Fylld med kristall från Kista och en kastad kastrat från Karlstad, skeppad från Shetland till Själlands skärgård i sju sköra slagskepp, slängd överbord av en stråtrövarhord men minsann mangrant manglad av i nybruten jord av vildbuffelhjord.
Mårten Lind | 2013-09-18, 07:11:35
Den här lyfte väl aldrig riktigt.
Mårten Lind | 2013-03-06, 09:20:51
Man kan heller inte fortsätta en avslutad mening bara genom att fortsätta skriva på den efter punkten. Bättring!
  
Administrator: Anders Bylund