Jag tycker ju att utvecklingen faktiskt gått framåt de senaste sextiosju dagarna. Min franska är le öxcäpscion.
Den var ju redan pärfektamang! Och om jag lutar mig bakåt så långt jag kan på
min gamla IKEA-stol, då kan jag faktiskt bli åsyna vittne till en sorts baklängeskullerbytta (i takspegeln)
när jag vill. Överhuvudtagetär de möjligheter som jag öppnar för mig
själv både hisnande och oerhört allmänmänskliga på ett fint men samtidigt inte så lite skrämmande
sätt. Jag menar, hur toppar man mina perfekta prestationer? Det kan inte göras utan det blir magplask.







I anledning av ombyggnationen