Han hade sökt sin sanning och funnit sin favoritmejerist på fädernet; Goshtar Kanalje hette han, men detta hade enbart drivit honom till en riven feta innanför västen.
Hursomhelst hade Wolfgang varken tid, lust eller förmåga att extatiskt vråla verser ur minnet eller medhavd psaltare. Alltså anställde han en slags privat sufflör, som med megafon plägade utbasunera slumpvist valda delar ur Arlas katalog varhelst tillfälle gavs. Detta förbättrade på ganska få sätt Wolfgangs allmäna framtoning i trakten.
Dock lockade megafonsufflörens passionerade mjölkhymner horder av entusiasmeradeåhörare, vilka vaggade i mysig sinnesfrid fram ochåter tills Wolfgang själv
gustav | 2009-09-07, 12:54:58
Spännande start...
| marten | 2009-09-03, 07:34:24
Det tycker vi allt. Då kör vi då.
| anders | 2009-09-03, 05:26:52
Inspiration: http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article629738.ece "De som gör affärer och köper företag nu riskerar att bli stämplade som asgamar i morgon. Om affärerna går bra, vill säga. Annars väntar ett ännu värre öde, skriver Jon Åsberg." Sen om storyn handlar om något helt annat spelar mindre roll -- fin titel i alla fall.
|
|