Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Han hade helt rätt. Inom kort illustrerades detta med pinsamövertydlighet när Nazgul tvärsäkert utbrast "Halleluja!" och steg upp till allmän beskådan på en vinglig pall. "Lådan innehåller en älg!" förutsåg han. Özgul slet sönder pappen och ut ramlade en antänd bomb. "Oops!" sa Nazgul. "Älgen brinner!"
Utan vidare omsvep slängde Özgul bomben på Nazgul som med en läcker volley vrängde eländet ut genom fönstret. Krevaden kom deras hydda att förintas i en gigantisk ljusshow.
Därav kommer det välkända ordspråket"bättre lyss till den bomb du fick i trynet än att aldrig spränga en gris."


Mårten Lind | 2012-05-14, 16:52:21
Jag fnissar så hela tv-stolen gungar, och försöker samtidigt vara tyst så jag inte väcker nån, vilket får konsekvensen att mellan varven pressas fnissluften ut genom en så liten öppning att jag piper gnälligt, som en ballong man drar i öppningen till. Och jag applåderar den som satte kniven i den här eländiga historien. Lustigt att det inte kunde ta sig bättre när vi liksom bara behövde formulera lustiga anekdoter om några snubbar som inte har nåt med varann att göra - typ det nästan alla historier handlar om ändå. Men på beställning går det inte.
Måns Svensson | 2012-05-14, 15:05:23
Det var rätt att sluta, det blev ju aldrig något vidare detta. Dock innefattar den en helt ofattbart konstig passus som är minnesvärd i kraft av sin fullständiga uselhet. Först diskuteras ett antal exempel på slätstrukna öknamn som diverse påvar har fått, varefter det påstås att samtliga dessa kyrkoöverhuvuden mer än gärna skulle ha bytt sina respektive tillmälen mot vadsomhelst utom ”Gröffe Grytgröt”. Därefter fortsätter Anders fullständigt obegripligt med att skriva ”Gröffe tyckte om sin grytgröt” (VAD tänkte du på??) varpå vi samfällt producerar ”och hade aldrig velat konsumera något annat, och föreslog någon hummerkalas eller nystekt gris så fnös han våldsamt så att halva hjärnan hängde ut genom näsborrarna. Han var inte nådig när han var på det humöret”. Därefter nytt stycke. Detta är så totalt kass, men samtidigt finner jag det hysteriskt kul, inte minst för att det kommunicerar ett slags vag känsla av trötthet och oengagemang från samtliga författare.
Måns Svensson | 2012-03-17, 17:38:25
Det är helt sant, men det är rätt skoj här och där ändå.
Mårten Lind | 2012-03-16, 11:03:18
Detta är oförlåtligt osammanhängande och virrigt, även med våra mått.
  
Administrator: Anders Bylund