aldrig mer skulle våra drömmar om ett perfekt äventyr i bästa baron Münchhausen-stil komma av sig på grund av bristande planering. Alltså planerade vi. Länge. Noggrant. Detaljerat. Och utan något som helst begrepp om vad vi ville uppnå.
En torrkall novembermorgon satte vi således segel mot fjärran avsikter: vi tog en vänstersväng vid Dystervedens Konsumbutik, kördeöver en bortsprungen norsk skogskatt och sladdade in på Bergströms gård. Ur bagageluckan spurtade fem hurtiga norrmän, redo att charma sig själva och andra tokiga med sina hurtfriska påfund. Vi visste dock ingenting om vad som  komma skulle; annars