Mina minnen av barndomen i Flen poppade genast upp; små papphattar fyllda med fosfatberikad blomjord, plastmuggar som stått för länge i solen och börjat smälta samt mammas köttbullar på vörtlimpa under den trasiga gamla trampsymaskinen en försommardag. Jag minns plastmattorna och deras unkna doft, träskorna med döda undulater nedproppade i tåändan, mammas operaimitationer och kattskrället som bara dykt upp en marsafton med hela mellangärdet försatt i trans. Mysko, min barndom var mysko. Riktigt mysko. Nog om det som var mysko.

Vad blir då kvar? Inte mycket. Vidare, alltså!

Nästa projekt hemligstämplades delvis av SÄPO, varför jag tvingas avsluta berättandet här.