Jag inser vad som är i görningen. Skogen. Bakom huset. Det rör sig. Nu kommer de. Över gulbruna gräsmattor. Genom grindar och skogsdungar, dimma och regn. Ryckiga men ändå målmedvetna hastar de mot de "elyseiska trädgårdar" min morfar lovade att uppföra strax här utanför. Jag hinner inte skriva mer nu. Måste hämta vapen.

Måndag 21 oktober

Idag sjöng koltrasten i syrenen utanför. Ett behagligt, tröstande läte. Jag är redo. Från och med nu kommer mina val att leda mig rätt. Har äntligen grävt alla gravarna. Har även planterat en lagom dyster cederallé för att påminna mig om djuren.

Morfar var en tyst man. Först nu inser jag värdet av tystnad.