Stafettskrivning
 
User
Password
Go Write Me!
Make payments with PayPal - $1 or $1,000!
Dysfunktionell Rabarber

Statistics


Blue = Anders Bylund
Green = Måns Svensson
Red = Mårten Lind

   Statliga forskningsbidrag rinner genom vårt moderna samhälle likt friskt blod. Det är av yttersta vikt att våra gemensamma intressen kan  hamna mitt i den stridaste flodfåran likt ett vattenhjul och driva våra planer framåt som en frustande gnuhjord på Serengetis savanner. A och O i en drivande forskningspolitik är ett ständigt fokus  på för dagen heta inneord, som "tvärvetenskap", "nyttomaximering" och "sillsallad". I värsta fall bränner vi några miljoner i statliga bidrag helt i onödan, men i akt och mening att finna nya vägar för produktutveckling inom svenskt näringsliv har vi nu, i ett gränsöverskridande samarbetsprojekt delfinansierat av EU, ICA och PRO, hittat på något som kommer att bränna miljarder i allmänhetens ointresse.
Så här ska det gå till. Gottfrid Jönstorsk, vår
projektledare med mångårig erfarenhet av positivt processtänk, företagscoachning och ett liv som elitgymnast med fokus på DM i Kalrsborg nästa år, planerar att uppresa ett gigantiskt underjordsfyrtorn i väntan på bättre tider. Där tar vikarierande målsekreterare Linnea Scharlakansfräken över med sin oemotståndliga energi och vägleder oss vid uthackandet av det omfattande tunnelsystem som vi tänker oss kringränna fyrtornet och den gigantiska grottsal det i färdigställt skick skall torna i. Linnea kommer att satsa allt och  hålla tummarna för våra gubbar som om det gällde livet självt. Hon gör ingenting utan att först ha basunerat ut det till alla berörda och även till sju slumpvist valda andra personer, samtliga från Hudiksvall. Två av dessa leder mindfullnessövningar för de andra fem. Linnea filmar evenemanget med en handkamera och skämtar krystat om von Trier och en negerstam från Tschad, medan tornet med plågsam elegans välter i bakgrunden. Linnea hade ett sjätte sinne för sånt redan på lågstadiet och vi förväntar oss att hon gör rätt för sig på måndag.
Gottfrid lär anställa tre dussin olagliga invandrare (främst norrmän) för att
ombesörja logistiken. Vi kommer alla att få sponsrade kläder av vindtyg och livsförbrukning av skidvalla, vilket för de flesta av oss innebär ingen valla alls eftersom det aldrig snöar i underjorden. Sedan får vi verkligen öva team-work när ingen mindre än Gosseman Julfröjd kommer på besök med andan i halsen.
"Tjena, gossar!" kommer han oundvikligen att vråla
oavsett hur hög procent kvinnor det är i församlingen, varefter vi åker på teambuildingweekend i Dala-Floda och ägnar oss åt pennalism och hedonism i jämlika mängder tills hotellet sparkar ut oss i terrängen, där vi sedan får överleva genom att lära oss  koka bark och gnaga förnan av berggrunden. Det kommer bli en episk kontraststudie med vittgående konsekvenser för våra deltagare men något mindre allvarliga påföljder för evenemangets arrangörer. En TV-publik i tretton länder kan följa våra strävanden i realtid och rösta på vilka som ska förnedras lite extra. Vi hoppas det bli de mindre estetiskt tilltalande - fula, överviktiga osv - så det blir roligare att hitta på förolämpningar. Jag menar, hur mycket fantasi och inspiration kan man förvänta sig nu för tiden egentligen?

När allt detta har
biverkningar så tycker vissa att man nog borde fundera på sina grundläggande förutsättningar. Andra påstår att det är bättre att duscha kallt i fosterställning och andra självklarheter, men då bör man dra sig själv i skallen med en rutten rabarb tills det blir bättring. Kallduschar avnjuts ju först lämpligen efter att en konsekvensbeskrivning upprättats och gått på remiss till berörda parter.

Nu stod äntligen rabarberpajen på kylning i det öppna fönstret. På gräset nedanför satt
en gammal zigenare och rabblade långa stycken ur Cajsa Wargs dagbok i väntan på att solen skulle explodera.
"Thorsdag morgon!" ylade han. "Jässten
var i erbarmerligt skick; drygadehs helt nödetorftight uth  med bark. Phretag kväll!" gick hon på. "Slut på ättikhan. Sändher drängen efther vätska, hvilken som saknas." Därpå plägade han beställa saltgurka från rumstjänsten, hinkvis helst. Så även denna afton. Emellertid var det inte rumstjänsten som knackade på dörren sju minuter senare.
Enligt krönikören Svullo Baltasar var detta Kajsa Wargs
sentida ättling Hans-Ove Karlsson, vilket dock kan ifrågasättas eftersom ingen med det namnet lär ha vistats just där och just då, hur nu detta kan ha verifierats. Däremot finns belägg på Svullos favoritsmörgås, den Lågtyska Granatburgaren! Receptet hittade han i trots mot all rimlighet på botten av en förorenad insjö i närheten. Många menar därför att det var Svullo själv som sänkte Wargs finaste smörgåsrecept bara för att kunna stoltsera som uppfinnare därav. Vem det än var som nu komponerat eländet åtnjöt ändå inte Granatburgaren den ohöljda beundran som Svullo förutsatte. Den blev en flottig fotnot i det omfattande snabbmatslexikon som gavs ut på Potatisförlaget: "Granatburgare kallades den eländiga historia förstörd mat som nu en längre tid skrämt slag på snabbmatsälskare land och rike kring. Den skilde sig från Bombbiffen på obskyra vis: Löken är sandblästrad, inte översaltad. Biffen ska grillas under en glödande katalysator, medan Granatburgaren ska anrättas genom stekning på de brännheta vulkanstenarna utslungade omedelbart efter Vesuvius utbrott. Det faller sig därför naturligt att nymodigheten visade sig omåttligt dyr och oftast, kanske till och med alltid, förfalskad. 


Hans-Ove hade emellertid ingenting att skaffa med
den dysfunktionella rabarbern på karmunderstycket sju meter ovanför. Det förtjänar att förtydligas vad som avses med "dysfunktionell" i detta sammanhang. För att göra det måste vi först komma överens om vad "vanlig" rabarber är och hur den fungerar i praktiken. Rabarbers funktion är i förstone som naturligt laxeringmedel, populärt också som tillsats i skidvalla (klister, -10 grader) och hårkräm (endast i nödfall). Men vi bör också redan nu framhålla dess ofta förbigågna potential som regeringsbärare. Norska fjällen anförtrodde samhällets ledning åt en skål nyjäst rabarbersaft på 1300-talet, enligt flera källor med tveksam framgång. Man får dock inte glömma att de gjorde så mot bakgrund av rabarberblastsdynastin i Kaupang år 721-998, en sorts tidig renässans som vid jämförelse fick grannliggande eror att se ut som rena barbariet. För att utröna vad rabarberblasten önskade för dagen, brukade man tolka de skiftningar I klorofyllhalt och stjälkrodnad som bjöds och översätta dem till ukas enligt en komplicerad metod som gick till så här: Observationer av rabarberblastens färger skedde löpande under en treveckorsperiod och variansen mellan femtio nyanser av olivgrönt noterades i detalj. Så här kunde rapporten låta:

* Stjälk 18
. Olivgrön med tre små röda fläckar. 


* Stjälk 19. Ljust olivgrön.


* Stjälk 20. Olivgrön med
begynnande nekros kring skada strax under blastfästet.

*Stjälk 21. Olivgrön.

*Stjälk 22. Olivgrön.

*Stjälk
23. Olivgrön.

* Stjälk 24. Olivgrön, dock endast i motljus. Annars
ljust olivgrön.


*Stjälk 25. Olivgrön.


*Stjälk 26. Mörkt olivgrön. 


*Stjälk
27. Chockrosa.

*Stjälk 28. Olivgrön.

Sedan togs det mest avvikande
exemplaret ur växthuset för närmare analys. I exemplet ovan utsattes nummer 27 för detta. Man ställde då först plantan i ett välupplyst fönster, varefter man vattnade fönstret från utsidan för att simulera regn och rusk och noterade plantans humörsvängningar.
Om blasten krynklade sig uppåt så var det goda nyheter
, ansågs det. Om den vek sig åt väster, kunde det kvitta, och om den rullade ihop sig till en kringla med salt och senap så var det lunchdags. Inspektörerna gick sällan hungriga när dagen närmade sig sitt slut. Om mer komplicerade riktlinjer för regerandet behövdes, så fanns en liten avhandling på ämnet, skriven av Helga Wohnzimmer-Schroeder, komplett med fotobilagor, Machiavelliskt förord och kokäkta läderremmar för den där formgivningen som alla efterfrågar men ingen leverere. Utom frau Wohnzimmer-Schroeder, såklart.
Där finner man tydliga
tecken på att författaren faktiskt inte levde mellan år 721-998, som han försökt göra gällande under en lång rad år och dessutom baserade hela sin rabarberteori på. Blott tretton år senare kunde man anta att någon typ av gräns antagligen skulle vara nådd, eller åtminstone i snabbt annalkande. Det där är ju spännande tankar men inget man ska gräva ner sig i.

Rabarberrabatten däremot, den ska man gärna schakta ut
så fort man bara hinner! Det är ett oskick som sätter tumskruvar på snart sagt alla ärliga näringsidkare när utanförskapets hegemoni blir dogm!

Gottfrids underjordiska fyrtorn står nästan klart nu. Tack och gonatt!

SLUT
  

  

Diskutera
Dysfunktionell Rabarber

Mårten Lind
2014-02-24, 19:58:07
Jag vibrerar av skratt- och gråtparoxysmer. I genren "Inte orka fortsätta med sina gamla röda trådar" är detta svårslaget.

Måns Svensson
2014-02-19, 14:57:40
Det första, ganska osammanhängande stycket börjar med att i raljanta ordalag slå fast vad som borde vara målet för en drivande forskningspolitik, för att därefter gå över till ett särskilt projekt som tydligen ska ligga i linje med detta. För att finna nya vägar för produktutveckling inom svenskt näringsliv ska ett underjordsfyrtorn konstrueras, men tydligen ska också en grupp människor gå något slags personlighetsutvecklingskurs i samband med detta. Det är oklart vad denna grupp människor egentligen är för några, men de får väl tänkas jobba med forskningsfinansiering. Inte för att det blir klarare för det, men i alla fall. Överhuvudtaget verkar texten häckla eller parodiera något, men det är svårt att förstå riktigt vad.
Efter detta första stycke kommer ett kort och helt obegripligt stycke. Anders gör förvisso ett litet men lovvärt försök att få berättelsen att anknyta till titeln för första gången, vilket dock fallerar.
Nytt stycke och även Mårten tycker att rabarber borde in på något sätt. En rabarberpaj står på kylning i ett öppet fönster. På gräsmattan under detta fönster sitter en zigenare som av någon anledning skriker passager ur Cajsa Wargs dagbok. Tydligen har han för vana att göra detta, för att sedan beställa saltgurka från något slags betjäning. Det där låter ju intressant, men dessvärre får vi inte höra något mer om zigenaren. Istället får vi veta att det inte var rumstjänsten som knackade på dörren en stund senare. Vilken dörr, undrar man, zigenaren satt ju utomhus? Det får vi inte veta, men däremot får vi, med hänvisning till en Svullo Baltasar som ska ha skrivit en krönika över händelseförloppet, veta att det var Cajsa Wargs sentida ättling Hans-Ove Karlsson som knackade. Varför han gjorde det eller vad som hände sen får vi inte veta. Istället diskuteras diverse omöjliga matrecept som nämnde Baltasar publicerat. Därefter nytt stycke.
Nu blir det ett nytt försök att komma in på rabarber. Det sitter tydligen dysfunktionell rabarber på karmen till den dörr Hans-Ove knackar på, fast det är inte något som han har att göra med. Det bör klarläggas vad ordet dysfunktionell står för i detta i sammanhang och för att förstå det ska vi först få veta vad normal rabarber är. Vi får ett antal exempel på vad man kan använda rabarber till. Det sista exemplet är att rabarber kan fungera som regeringsbärare och detta utreds nu en stund. Vi får bland annat veta hur den s.k. rabarberblastdynastin i Kaupang brukade göra för att tolka viljan hos odlade rabarberplantor. På slutet blir det särskilt förvirrat, då Helga Wohnzimmer-Schroeder dras in och påstås ha skrivit en bok som använts för att hjälpa till med uttolkandet. Jag drar in en krystad passus för att indirekt protestera mot den rubbade tidslinjen (Wohnzimmer-Schroeder har ju varit samtida i alla andra berättelser, medan rabarberblastdynastin ska ha härskat mellan år 721-998), men det blir förstås bara underligt, inte minst eftersom Mårten omedelbart därefter refererar till Wohnzimmer-Schroeder såsom varande en man. Stycket kapsejsar därför obönhörligen, rinner ut i sanden och allt kommer av sig. Igen. Vi förstår fortfarande inte vad dysfunktionell rabarber är och zigenaren och Hans-Ove är fullständigt bortglömda.
Nytt kort, stycke som består av två meningar där särskilt den sista är helt obegriplig och inte verkar ha att göra med något som sägs innan eller efter. Därefter anknyts det gåtfullt till Gottfrids underjordsfyrtorn, som inte verkar ha någon relevans för allt det som sagts sedan det nämndes förra gången, och sedan är det slut.

Anders Bylund
2013-12-17, 20:20:44
Dysfunktionell var den nog i alla fall.

Administrator: Anders Bylund