| Från ett fönster på Sixten Sixten Sixten strase Statistics
Blue = Kim Carlquist
Green = Anders Bylund
Regnet trummade taktfast men tondövt mot fönstret till Roberts lilla etta vid tvåtiden på natten varje tisdagsmorgon. Varför det var så enerverande berodde på att Robert varje gång han hörde det tänkte på sin barndoms långa mamma. Hon sjöng så vackert, men fasligt ur takt. Inte kunde hon sluta röka heller. Åh, mamma! Varför har du dömt mig till att evigt dömas regnets favoritson, den ständigt hecklade musikern vars alster aldrig hörs utan dränks i pöbelns sorl var gång de framförs? Din egen son!. Han hytte med näven åt en förbipasserande äldre herre som kanske hette Mårten, vem vet? Det var dags för Roberts tisdagsritual, och inget som
|
|
|
